Förlåt att det tar så lång tid mellan kapitlerna men ni ska veta att jag skriver på både TDN och NSN varje dag.
Men, men. Jag har inte hunnit rätta kapitlet (måste göra läxan som skulle ha varit inne förra veckan, opps!) men jag hoppas att ni gillar det, och var berädda på att nu får ni verkligen veta vem "han" är!
Kapitlet kanske är lite konstigt och ni kanske tycker att det börja likna mer som Twilight men jag kan lova er att TDN INTE ALLS ÄR LIK TWILIGHT! Okej, nu ska ni få läsa!

Ett prassel hördes bland träden och jag vände mig skrämt om. En mörk skepnad stod bland träden.
En skepnad jag kände för väl ingen. Det var han. Mitt hjärta började slå fortare och alla mina instinkter sa åt
mig att fly, men benen vägrade att lyda. Han kom närmare och mitt hjärta slog bara
fortare och fortare.
Kommer han att döda mig nu?

Kapitel 5 – Minnen

Han tog ett steg ut ur skuggorna, ett steg närmare mig. Det var flera år sen sist jag såg honom,

något som jag hade hoppats på att jag aldrig mer skulle få se ingen. Men så fel jag har och hur kan

jag vara så dum att jag trodde att jag skulle slippa honom? Minnena från vårat första

möte spelades upp i mitt huvud.

Jag gick hem från cheerleadingen, det var en sen fredag kväll och allt var mörkt.

Dom andra i laget hade redan gått hem,eftersom jag var ledaren stannade jag bara en stund för att

prata med våran tränare. Jag gick mot busshålls platsen, det var inte långt och inget skulle knappast

hända. Vinden blåste i mitt hår, inte på något behagligt sätt utan mer som om den tryckte mig bakåt.

Men vad tänker jag på? Vad skulle kunna hända? Jag fortsatte att gå framåt samtidigt som en känsla

kröp fram i mig, en känsla som sa att jag inte var ensam. Lite diskret kollade jag bakom mig men

ingen var där. Det ända som hördes var bilarna som åkte på vägen.

Men ändå ökade jag på stegen mot busshålls platsen.

Efter tre minuters springande kom jag fram. Känslan om att jag inte var ensam försvann inte,

och det hjälpte inte med att det var helt öde på busshålls platsen. Jag ställde mig och väntade.

Vinden cirklade runt mig och den ända som hördes var prasslande löv.

Jag tog upp min mobil när ett skrik hejdade mig. ”Hjälp! Hjälp mig nå...” rösten tystnade.

Mitt hjärta började slå fortare men jag tvekade inte utan sprang dit rösten kom ifrån.

Det var svårt att se i mörkret men jag kunde urskilja en tjej i kanske min ålder och en kille som

också var i min ålder.

Tjejen stod tryckt mot en vägg medan killen stod framför henne. Jag ökade farten,

men det var ganska svårt att springa med klackskor.

”Låt henne vara!” skrek jag samtidigt som jag kastade en sten mot honom, men missade.

Han vände sig om och kollade på mig, nej stirrade på mig. Jag stod nu bara tio meter ifrån dom.

Killen var den vackraste killen jag någonsin sett. Han hade svart hår som stod åt alla håll och var

väldigt vältränad. På ett ögon blick hade han släpp tjejen och stod nu framför mig.

Shit va snabb han är. Jag kollade i hans ögon och såg att dom var svarta med lite rött i.

Ovanlig färg. ”Vad ska du göra om jag inte släpper henne?” frågade han och var nu vid tjejen ingen.

Hur gör han? Han drog upp henne och hon skrek. Jag måste göra något.

”Jag sa att du skulle släppa henne!” sa jag ingen med darrig röst. Han skrattade.

”Nej, hon ser riktigt god ut, men...” han avbröt sig och andades in luften. ”Du luktar bättre...godare,

som...rosor.” Jag fattade inget av vad han sa men det behövdes inte. Han skrämde skiten ur

mig ändå. Han tog tag om tjejens nacke och bröt den. Jag ville skrika men skriket fastnade i min hals.

Lika snabbt som förra gången stod han nu framför mig ingen. Jag tittade ner på min fötter,

ville bara att det skulle gå fort. Men han gjorde inget utan bara lyfte upp min haka med ena handen.

Hans hand var kall...kall som is. ”Vad heter du?” frågade han med en röst som skulle kunna

tillhöra en ängel, en ond ängel. ”Natalia Davis.” svarade jag automatiskt.

Han tänkte efter en stund och verkade känna ingen mitt namn.

”Det är du.” viskade han nästan ohörbart. Jag rynkade pannan, på något konstigt sätt var jag inte

lika rädd längre, även om rädslan ändå fanns kvar.

”Min bror gick förbi din skola och såg dig. Han kände att du var speciell att du inte var som andra.

Men du var inte en av oss, utan bara ett lätt offer. Jag ville att vi skulle vänta tills att du var ensam

och sen dricka ditt blod. Och du är ensam nu.” han tystnade. ”Dricka ditt blod.” ekade i mitt huvud.

Vampyrer. Jag har läst mycket om vampyrer men alltid trott att dom bara fanns i sagor.

Men så fel jag har. Jag visste att jag måste ta mig där i från och det är fort. Så försiktigt jag bara

kunde tog jag ett steg bakåt men såklart märkte han det. Han tog tag om mina armar i ett hårt grepp.

”Patetiska lilla människa. Du tror du kan fly ifrån mig? Men du kan lugna dig, jag ska inte göra

dig illa. Faktiskt så känner jag också att det är något speciellt med dig. Du är ingen vampyr men

har ändå något speciell kraft djupt inom dig. Äh, strunt samma, det viktigaste just nu är att du är min,

och bara min.” Han skrattade ett hånfullt skratt. Jag försökte hitta min röst, vadå för kraft?

Jag är bara en vanlig tonårstjej. Han måste ha tagit fel. Även om jag ville att han skulle ge sig av

så fort som möjligt ville jag att han också skulle stanna.

”Vad då för kraft? Och vad heter du?” fick jag fram. Han tänkte efter en stund. Sen ryckte han på

axlarna och sa. ”Jag vet inte, men du ger ifrån dig ett rött ljus. Så du kanske har någon kraft inom dig.

Och förlåt för att jag inte pressenterade mig men mitt namn är David Drakowski.”

Han gav mig ett hånfullt leende och sen var han borta.

Jag kom tillbaka till nutiden. ”Vad gör du här?” frågade jag försiktigt, om han skulle bli arg eller

något anat är det ute med mig. ”Kollar till min ängel lite. Jag gillar inte att du håller på med den

där killen.” svarade han. Jag frös till. Han vet om Paul, nej det här kan inte betyda något bra.

Jag var medveten om att David betraktade mig men orkade inte bry mig om honom just nu. Han hade

sagt att jag var hans och ingen annan, och nu är Paul min pojkvän. Eller jag tror att han är det.

Vi har inte direkt sagt något om det, och jag har inte hört honom kalla mig sin flickvän.

Skit i Paul nu! Om du inte har märkt det så står det en blodsugande monster mitt framför näsan

på dig! Viskade en arg röst i mitt huvud. Juste David. Åh, fan måste han förstöra allt. David och Paul...

Tanken flög genom min hjärna och en klump bildades i min hals. David är vampyr och Paul är bara

en väldigt väl tränad kille. Om dom skulle börja slåss skulle David vinna utan tvekan.

”Du rör honom inte!” fräste jag mot honom. Han skrattade sitt hånfulla skratt.

Fan vad jag hatar honom! Ett själ löst monster det är vad han är. Men jag måste se till att han inte

kommer nära Paul. Antar att det inte finns något annat sett än att böna och be. Jag andades in luften.

Det andetaget kunde likaväl ha varit mitt sista.

”Snälla lämna Paul ifred. Han har inte gjort dig något.” Sa jag med min mjuka röst.

David hånlog, tog ett steg mot mig. Även om han är ond och skrämmer skiten ur mig måste jag

medge att han är grymt snygg. Hans svarta spretiga hår, hans kritvita hud som glittrar i solen och

hans läppar... Men vad fan tänker jag på?! Jag står och fantiserar om min värsta mardröm!

Han lyfte en hand mot min kind och smekte den lätt. Beröringen fick mig att rysa, jag vet inte om det

var för att det kändes fel eller att det även kändes bra att han hans hand där.

”Fan sluta!” morrade jag tyst. Ett misstag, såklart hörde han det. ”Håll dig borta från honom, annars.”

hans röst var hotfull och jag vill inte ens tänka på vad som skulle hända.

Jag nickade stelt och han log. Det började blåsa och jag kollade runt. Träden röde sig inte eller något.

En pirrande känsla började sprida sig i min kropp och jag vände mig om mot där David stod,

eller skulle ha stått om han var kvar.

”Jag hatar dig!” Jag visste att han skulle höra det och log åt tanken. Snabbt sprang jag in i bilen ingen

och började åka hemåt.

NU VILL JAG VETA VAD NI TYCKER!!! KOMMENTERA!

 

SHIIIIIIIT!!! Hur kan man vara så duktig?!
Har ni nån favorit??
Källa

Riktigt vacker, vet inte varför men jag fick tårar i ögonen av att se den här videon.

Källa

Källa

Ganska lik våran ;)

Källa

Beautiful!

Källa

Källa

Let’s talk about your next “big break”, Breaking Dawn – how’d you get involved in that?

Well, I auditioned… again.  It was just a good audition – and I think I found out about that in August, and they didn’t make the announcements for the Covens because they have A LOT of Covens in this one.  I don’t think I’m releasing any spoilers because the books have been published – I’m not sure what’s in the book and what’s in the script, but it’s – for people who love the books… this is seriously… they are going all out, this is prom.  You know what I mean?  [laughs] This is formal.

You guys are filming part one and part two at the same time?

Yeah, they’re doing them at the same time.

Does that make for long days?
Yeah, you’re only doing one unit at a time.  I think that it can get confusing [laughs], but they have it organized – I couldn’t do it, what they’re doing with all of the scheduling and all of the green screening, there’s a lot of detail in this stuff.  Way more than LOST, I was never aware in LOST that there was any CGI going on – if they did CGI later, it was surprising… and I was like “Oh, I didn’t know they were going to do that.”  Like when were in solitary doing the stuff in Iraq – all of that was real, but then in one sequence when he’s [Sayid] walking on army base and actually one one side of the army base it looks exactly like it does, but on the other side has all of this lush foliage because it’s Hawaii – and they were real army barracks from World War II.  So the other side they CGI’d out to make it desert – that had nothing to do with my acting, it had nothing to do with what I was doing.  So it was really funny having to act with stuff that is not there – I’ve never done that before.

Let’s get to the first Twitter question…Oh, cool.

@Twilightfreak72 wanted to know what it was like on the set of Breaking Dawn – and what was your favorite part of playing a vampire?
[laughs] It’s a lot of fun – the vampires are a blast… all of the people who are in this cast… it’s a wonderful group, and it’s very diverse.  Just like there’s not two of any one kind – it’s a real bonding experience because we’re all in the same boat, we’re all on location and our families, our homes and our pets are all [laughs] very far away.  So it does feel like camp.  And then, my favorite part of playing a vampire is… I guess just being a badass. [laughs]

Are you wearing a lot of makeup in this role?
Not a lot, no.  There’s certain vampire traits that I have, but no… I mean these are hot vampires. [laughs] These are runway vampires, they’re very stylish, they’re very cool… there’s not a bad looking one in it that I can see. [laughs] I think this vampire thing is a good racket if you can get it because they’re going to surrounded by hot co-workers.

Is this a physical role?

Mine’s not, no.  There are some very physical roles – mine is not as physical as some of them.  Yeah, there’s going to be a ton of action in this – that’s part of what they’re working on right now.  It’s going to be like crazy… crazy action.

 

Another Twitter question, TwiLifeLover wanted to know: Did you really enjoy working with the cast?  Was it easy?  And were they funny?
[laughs] Yes… yes… and yes.  [laughs] Yeah, I’m having a great time – and everybody is hilarious.  There’s some very clever… we laugh a lot… we laugh a lot.  We have little inside vampire jokes, it’s a lot of fun.

And most of the cast is a lot younger than you.
Um, it depends.  The main characters are younger, yeah, but as for the vampires they kind of run the gambit.  There are a few in my age range, there are few in their early twenties, and then there are a few that are older.  But the main characters – it’s geared towards the kids.

One last Twitter question, _Cammie_ wanted to know what you thought about Mackenzie Foy?
Oh, she’s awesome.  She’s really… really… really cool.  She’s VERY smart, and she’s really precocious – and not precocious in a showy kind of way that sometimes kid actors can be – you can tell that she is very wise.  And wise beyond her years.  And she [laughs] complains less than anybody [laughs] on the set… the adults tend to whine more than she does.  She’s quite a trooper with a great attitude all of the time.  She’s really wonder and really pretty – she’s going to be a stunner.

Since the cast has been together for a while now, were you worried about being the newcomer?

Well, yeah… they’re all pretty well bonded so it’s just like showing up at a new job or a new school – and since I’ve guest starred on a lot of shows I kind of know what it feels like to step into that situation.  And usually people are very welcoming to newcomers.  It’s a long process, so it’s almost like you’ve become accustomed to each other – you become part of the gang.

Obviously Breaking Dawn is taking up a lot of your time, do you have any plans for when you’re done filming?  Anything else you want to work on?
We’ll see. [laughs] You kind of have to see where your schedule is at, you know?

I guarantee this [Breaking Dawn] will open a lot of doors.
Aww, well thank you.

Någon mer än jag som längtar som ett fån till filmen? :D

Via BreakingDawnMovie.org

                                                                                
                                   


Det går rykten om att Kristen ska spela snövit i Snow White and the Huntsman. Det är tänkt att filmen ska komma ut den 21 December 2012.

Snow White and the Huntsman is expected to begin production later this year for a December 21, 2012 release date. The film is described as a re-imagining of the classic fairy tale “Snow White and the Seven Dwarves” featuring an expanded role for the Huntsman who is ordered to take Snow White into the woods and kill her. Instead, he lets her go and he becomes something of a mentor, teaching her to fight and survive.

E! Online har gjort en liste över de hetaste stjärnorna under 25.

01. Megan Fox
02. Robert Pattinson
03. Daniel Radcliffe
04. Miley Cyrus
05. Emma Roberts
06. Dakota Fanning
07. Shia LeBeouf
08. Saoirse Ronan
09. Ellen Page
10. Mia Wasikowska

Kristen borde ju också få vara med!
Källa

Shiiiiiiiiiiiit!! Grymt bra gjort asså! ;)

Källa

Jag kände att mitt hjärta började slå fortare och fortare. Dom kom allt längre och längre fram men hon kollade ner så jag kunde inte se hennes ansikte. Som om hon känt min blick kollade hon sakta upp. Jag mötte hennes blick och flämtade högt till. DET. KAN. INTE. VARA. SANT!

Kapitel 14

Embry´s perspektiv:

Det är Melissa! Melissa lever! Men hur?! Hon är död, eller var död, det såg vi alla. Men ändå står hon framför näsan på oss.”Hej alla.” sa hon lite blygt. Hennes röst var den vackraste röst jag någonsin hört... som musik i mina öron. Eric stod precis bakom henne och vilade en hand på hennes axel, vilket stör mig jävligt mycket. Jag morrade lågt men avbröts av mina bröders tankar. Shit, Embry du har verkligen tur när det gäller kärlek. Melissa dog men nu står hon här framför oss alla! Tänkte Seth och jag vände mig om.

Dom andra hade kommit fram och stod nu med öppna munnar.

Melissa´s perspektiv:

Det känns så skönt att se Embry ingen och jag vill bara springa in i hans päls och kyssa honom. Jag tog ett steg mot honom när jag kände en brinnande hetta i min strupe. Odjuret inom mig växte till liv och jag sökte hungrigt efter mitt offer. Jag var extremt noga med att använda Bella´s gåva så att Edward inte kan läsa mina tankar. Och där stod hon. Vacker med långt lockigt brons färgat hår. Hennes ansikte förändrades plötsligt när hon såg min hungriga blick. Jag tog ett steg närmare.

Melissa vad i hela världen håller du på med?! Känner du inte ingen henne? Jag skakade på huvudet och mumlade ett ”Försvinn!” till rösten i mitt huvud. Men tydligen så vill den inte ge sig.

Det är Renesmee. Din bästa vän! Om du skadar henne kommer du att ångra det. Det klickade till i mitt huvud när rösten nämnde namnet: Renesmee, men min hunger är alldeles för mäktig.

Ett litet bett kommer inte att skada henne. Lite blod bara. Jag skulle börja springa fram till henne men hon hann först. ”Åh, Melissa! Jag har saknat dig så mycket!” gnällde hon och kastade sig rumt min famn. Värmen från hennes kropp slog mig som en brinnande kofot. Men i det ögonblicket, ögonblicket då hon höll om mig spelades flera bilder upp i mitt huvud.

Vi två som stod och skrattade. Vi två som shoppade. Jag och Embry som kysstes.

Och en bild som chockade mig. Det var en tjej som låg i en sjukhus säng i ett stort vitt rum. Hon var helt kritvit i ansiktet och såg död ut. Hon hade röda bit märken på halsen och ner mot axlarna, och hon var väldigt mager.

Tjejen var jag. Jag glömde bort allt om min hunger och kramade Nessie tillbaka. Nu minns jag.

Hur kan jag vara så dum att jag tänkte dricka min bästa vän och syster´s blod?! Shit, jag behöver verkligen söka hjälp. Och mitt i Nessie´s och min kram kan jag lova att jag kände mitt hjärta hoppa till. En chock våg slog mig, en chock våg av dragnings kraft. Jag kände mig dragen åt ett annat håll, mot någonstans bakom oss. Jag gled smidigt ut från våran omfamning och såg manen i mitt liv. Embry.

”Mamma, kan jag få fem minuter ensam med Embry? Snälla!” Sa jag och log mot min mamma.

Hon såg misstänksam ut men nickade sakta. Embry och jag sprang snabbt in i skogen så långt bort så att dom andra inte skulle kunna höra oss.

Jag satte mig mot en trädstam och Embry förvandlades tillbaka till människa.

Han kom ut ur busken och sprang snabbt fram till mig. ”Melissa, jag har verkligen saknat dig.” viskade han i mitt öra och jag kände att mitt frusna hjärta slå till.

”Jag har saknat dig också, Embry.” Jag kysste honom mjuk. Hans varma läppar mot mina kalla.

Som eld och is. Två helt olika saker men med tillräckligt mycket kärlek kan bli ett.

Vi drogs ifrån varandra, för fort men vi har bara fem minuter på oss innan jag måste tillbaka. Suck!

”Hur kan du leva? Och varför kom du inte till mig tidigare?” hans röst var orolig men hans ögon fyllda av kärlek. Kärlek till mig. Han måste få veta. Om det ska kunna finnas en chans för oss att vara tillsammans så måste han få veta allt.

”När Abe och Fredric bet mig så började jag förvandlas till en vampyr. Men dom drack väldigt mycket blod av mig så jag hamnade i koma. När ni var på ängen och träffade Volturi så bröt min mamma in sig i huset och hämtade mig.” jag kollade honom i ögonen, dom bruna ögonen som jag sett när jag varit ”död”. Dom ögonen som fått mig att kämpa och vilja leva. Men allt kommer att förändras. Jag suckade och fortsatte berätta. ”En i min mamma´s klan eller snarare armé.” han öppnade munnen när jag sa 'arme´' men jag höll upp ett finger som för att tystna honom.

”Ja, det finns en som kan känna när döden närmar sig en person. Om han anstränger sig ordentligt kan han hjälpa döende människor eller halvvampyrer. Så han hjälpte mig och jag vaknade upp. Man kan kalla honom för 'helare'” Jag tystnade. Resten kommer bli väldigt svårt att berätta, så många hemligheter och erkännanden måste avslöjas. Men han förtjänar att veta. Embry la sina varma armar om mig och gungade mig fram och tillbaka.

Jag önskar att jag bara kan glömma allt som har med mamma och hennes planer. Att jag levde med Cullens och vi alla var en stor lycklig familj. Men tyvärr blir inte drömmar till verklighet, eller inte mina i alla fall. ”Jag önskar att jag kan stanna tiden, att vi kan leva lyckliga tillsammans för-alltid.” mumlade jag tyst. Embry stelnade till. ”Kan vi inte det?” Jag såg in i hans ögon och såg att dom var på väg att bli tårögda.

”Nej Embry. Inte nu. Det finns några saker jag måste berätta för dig. Saker du absolut inte får berätta för dom andra innan jag säger att det är dags. Okej?” Jag spärra fast hans blick.

”Ja. Men vad...?” Började han men jag avbröt honom.

”Jag kan inte berätta allt för dig nu, om jag gjorde det skulle dom andra få reda på det och du skulle dö. Men jag lovar att när tiden är inne ska du få veta allt.” Jag andades in den friska luften.

Det var vind stilla och tyst. Inga fågelkvitter eller löv som rasslade på marken.

Som lugnet före stormen. Men det värsta kommer inte hända nu, eller? Nej det kan inte stämma tiden är inte inne. Jag skakade av mig mina funderingar och koncentrerade mig på hur och vad jag ska berätta för Embry.

”Min mamma har sjuka planer, vad för planer får du reda på snart. Vampyrerna som hon hade med sig är inte alla som finns vid hennes läger, och alla vampyrer har olika gåvor. En del av hennes plan är att förinta Cullens och alla som står i vägen.” Jag tystnade och väntade på hans reaktion.

Men han sa ingen utan nickade förstående bara men jag hörde hur hans hjärta skena.

”Alice får nog snart reda på det eller så har hon redan haft en syn om allt. Men lova mig att ni inte går i skogen ensamma, utan alltid är två eller fler. Hon vill nog först skrämma upp er och sen....” jag kunde inte uttala ordet, men han förstod.

”Jag lovar. Och jag ska inte tänka på det här.” jag log tacksamt mot honom. Och ställde mig upp.

”Jag måste gå.” viskade jag tyst. Embry flämtade till. ”Nej nej nej, snälla stanna.” han tog tag i min hand. Snabbt vek jag undan från hans blick, men han lyfte upp min haka så att jag tvingades att möta hans ögon. Hans underbara ögon glänste av oror.

Han såg ut som en liten pojke som inte ville släppa iväg hans favorit nalle.

Stackars Embry, det här måste göra väldigt ont i honom. Först dör jag nästan och när han får träffa mig ingen måste jag lämna honom. Jag slängde armarna om honom.

”Allt kommer att bli bra, jag lovar.” viskade jag mot hans hals samtidigt som jag strök en hand över hans hår. ”Kommer jag att få träffa dig ingen?” hans ögon var tårögda och på väg att brista ut i gråt.

”Ja det kommer du. Jag kallar på dig när jag kan och så träffas vi här.” han nickade.

”Men hur ska du kunna kalla på mig?” jag skrattade ett glädjelöst skratt.

”Du kommer att känna det i hjärtat. Jag älskar dig vad som än händer.” sa jag med mjuk röst och tryckte mina läppar mot hans. Jag la all min kraft i den kyssen. Du ljög för honom. Skrek rösten i mitt huvud. Nej, det måste finnas ett sätt att smita förbi mamma´s klan så jag kan träffa Embry, det bara måste det.

Jag avslutade kyssen och med en sista blick sprang jag iväg.

Nu vill jag att ni är lika duktiga på att kommentera som förra gången! Om ni är duktiga får ni kapitel 15 innan helgen!

Jag har en liten fråga till er som jag gärna vill att ni ska svara på.
P.S Never Say Never är INTE slut än, men vill bara veta om ni skulle vilja det. Om det är någon som undrar så har jag räknat med 10-15 kapitel till på NSN. ;) D.S

 
GLÖM INTE ATT KOMMENTERA!

KRAM <3

Jag vet att jag inte har varit så jätte duktig när det gäller boktipsen men jag har inte så mycket tid att läsa nu när skolan är igång och allt, men här har ni en sjukt bra bok.



Handling:

                                                                  "Sedan öppnade 
                                                                jag ögonen och här
                                                           fanns bara Grace och jag- 
                                                         ingenting annat, bara Grace
                                                      och jag - hon som pressade ihop
                                                  läpparna som för att behålla min kyss
                                                  inom sig, och jag som höll ögonblicket 
                                                   i händerna som en skör liten fågel."

I flera år har Grace iakttagit vargarna i skogen bakom hennes hus. Speciellt en gulögd vargs närvaro får henne att rysa, en obehaglig känsla hon trots allt inte vill vara utan. Samtidigt lever Sam två liv: På vintern i den frusna skogen tillsammans med de andra vargarna och hela tiden medveten om den orädda flickan som han obönhörligt dras till. Och under några få dyrbara sommarmånader som människa innan vintern och kylan tvingar honom att förvandlas igen. En dag träffar Grace en pojke med gula ögon och som tar andan ur henne. Det bara måste vara hennes varg. Men vintern är nära och Sam måste föra en ojämn kamp för att förbli människa annars riskerar han att förlora inte bara sig själv utan även Grace för alltid.

Frost är en otroligt sensuell och fängslande berättelse om omöjlig kärlek och kommer att älskas av alla som älskar Twilight-serien.

Jag fullkomligt älskar den här boken! Visst jag grät som ett fån ibland men den är hur bra som helst. Jag läste boken på engelska men jag antar att den är lika bra på svenska också. Men jag kan lova er att om ni gillar Twilight (som ni självklart gör, eller?) så kommer ni gilla Frost eller Shiver (som den heter på engelska) också. Det finns en uppföljare på boken som heter Linger på engelska.
Jag har hört att boken ska bli film till 2012 men jag vet inte säkert.

Betyg (OBS enligt mig): 5/5

HAHA, shiit va dåigt humor jag har!

Källa

 Spännande! Längtar tills man får se hur bröllposcenen verkligen blir. ;)
Källa

Hoooot! Bilderna får mig att börja längta ännu mer till sommaren... ;)

"Stenarna rasade ned från klippan bakom mig, och jag kunde höra Bellas skrik av fasa innan det iskalla vattnet omfamnade min kropp och mina sinnen för ett ögonblick blockerades av den plötsliga kylan. Under ett ögonblick väntade jag på att stenarna skulle falla ned bakom mig, men jag väntade förgäves.
Jag simmade med kraftfulla armtag uppåt och mitt huvud nådde vattenytan precis i tid för mig att se Jake omfamna Bella.
Men var någonstans var stenarna jag så tydligt hört rasa när jag föll genom luften?"

Detta är alltså en liten tjuvtitt på en ny "short storie" som jag håller på att skriva nu. Den är skriven ur Sams perspektiv och kommer att handla mestadels om honom och Leah. Vad tror ni om den?

Grrrrrrrrr!

Källa

Idag säger vi grattis till Julia Jones (aka Leah) som fyller 30 år idag!

Ett stort grattis önskar vi på TwilighterAlways!

Ja vad tror ni?

Källa

Japp, som rubriken säger så visas Panic room där Kristen är med i på TV4 film just nu. Så spring till närmsta tv och kolla, haha :)

Hinner inte ladda upp någon bild, för den börjar nu. HAHA

Visst förtjänar hon det? Hon är ju sjukt fiiiin! ;)

Källa

Så vacker!

P.s förlåt för min dåliga uppdatering men jag har ju ett liv utanför bloggen också ;)

Källa

VARNING FÖR ER SOM INTE HAR LÄST BREAKING DAWN OCH NI SOM KANSKE INTE VILL VETA SÅ MYCKET OM FILMEN!!!!!!!!!!!! SPOLIER SPOLIER SPOLIER!!!!!!

— När ni får se nakenscenerna ser de väldigt erotiska ut eftersom de är redigerade och ni hör musik, sa han i en intervju förra månaden.

— Det ni inte ser är åtta kameramän, regissören och 50 personer på inspelningsplatsen. Sanningen är att man kommer ut från logen i en liten badrock och vet att om några minuter så måste man klä av sig inför massor av folk.

Källa

VARNING, SPOLIER FÖR ER SOM INTE HAR LÄST BREAKING DAWN!

Shiiiit!!! Älskar dom här bilderna! <3

LOVE, LOVE and more LOVE! Kan knappt vänta tills Breaking Dawn kommer ut på bio! :)
Källa

Varning för extremt långt inlägg ;)

Via TheTwilightSaga.se

Igår twittrade Ash att hon fått en ny familjemedlem.
Så söööt!

Hon är ju jättebra!

Källa

Nån mer än jag som längtar tills filmen kommer ut på bio? :)

Källa

Update: *Räcker diskret upp båda händerna så högt jag kan* :)

/Julia

Snygging ;)
Källa

He's so damn hot!

Källa

Kapitel 4 - Mörkret

”Natalia, vakna du kommer försent till din första dag i skolan!” ropade Sanna nerifrån.

Jag gnuggade mig i ögon och satt mig upp. Jag suckade. Idag är det min första dag i skolan här i La Push.

Minnet om vad som hänt igår kväll kom tillbaka och jag kom ihåg när jag kysst Paul. Jag kunde fortfarande känna hans varma läppar perfekt mot mina. Det var något med Paul och mig, som om vi hör ihop med varandra.

Men gud vad tänker jag på? Jag har inte ens känt killen i
två dagar och börjar fantisera och att vi ”hör” ihop med varandra och allt.
Jag skakade bort tankarna på Paul och kyssen och började tänka på vilka kläder jag ska ha.

Det fick bli svarta tights och ett vitt linne över med ett stort midjeskärp till.

Jag tog på mig lite mascara och gick ner. ”God morgon.” sa Sanna och gav mig en macka och en kopp te.

”Godmorgon och tack.” jag satte mig ner och började äta.

”Jacob ringde.” sa hon och jag tog upp mig mobil och ringde honom.

”Jake.” han lät ny vaken. Jag skrattade lite lätt.

”Hej Jake. Sanna sa att du hade ringt.” när han hörde att det var jag kunde jag nästan se hur han log.

”Ja juste. Hittar du till skolan?” Självklart skulle han oroa sig för det.

”Nja kanske, men hur svårt kan det vara?” Jag hörde Sanna harkla sig och tittade på henne.

Hon pekade mot fönstret. Vad menar hon? Förvirrad tittade jag ut och tappade hackan.

Ute på uppfarten stod det en röd Ferrari! ”Åh, Jake jag kommer och hämtar dig om tio minuter.
Du måste se det här!” skrek jag och jag hörde hur han mumlade ”visst.”
Snabbt la jag på och bara stirrade på bilen.

”Gillar du den?” Sanna slöt upp bakom mig. ”Klart jag gör!” sa jag och hon log.

”Bra, åka nu till skolan men se till att inte få några böter, tack!”

”OMG! Tack, tack, tack! Jag älskar den!” Jag kramade om henne hårt. Tänk att jag har en egen Ferrari.

Direkt efter att jag ätit klar sprang jag upp och borstade tänderna, tog min väska och sprang ut till min Ferrari!

Jag smekte den blanka motorhuven. ”Dags att ta våran första åktur.” skrattade jag och hoppade in i bilen.

Med ett lätt tryck på gaspedalen flög bilen fram.
Bilen susade förbi träden och allt man såg var något grönt och suddigt.
Jag svängde in utanför
Jake efter bara någon minut och tutade.

Han öppnade dörren men stannade när han såg bilen. J
ag såg att han mimade ett 'WOW'. Han små sprang mot bilen och satte sig ner bredvid mig.

”Vad har du fått denna skönhet ifrån?” frågade han.
Jag skrattade till. ”Av mina föräldrar antagligen.”
Han himlade med ögonen och jag stampade på gasen. Ingen sa något mer och tystnaden börja bli lite obekväm.

Jacob bröt den. ”Förlåt, för att jag är lite...lite sur med Paul och så, 
men jag vill att du håller dig borta från honom.” Jag suckade högt.
Ännu en gång som någon säger att jag ska hålla mig borta från honom.
Men ingen vill säga varför, utan tror bara att jag ska hålla mig borta utan anledning.
Eller håller han kanske på med droger?

”Jacob, varför vill du att jag ska hålla mig borta från honom. Håller han på med något olagligt som droger?”
frågade jag. Det ryckte till i Jacob´s mungipor. Vad är det som är så jävla kul nu?
Det här är inte kul! Mitt humör började sjunka riktigt ordentligt och jag visste att min första dag i skolan kommer
antagligen vara riktigt dålig.

”Nja, inte droger direkt. Men lova mig att du ska hålla dig borta från honom, okej?”
hans blick borrade sig fast vid min.
”Nej Jake, jag kommer inte hålla mig borta från honom utan någon bra anledning.” min röst var kylig.

Jake stönade högt. ”Lika envis som vanligt.” skrattade han men hans röst vart allvarlig ingen.

”Om du inte håller dig borta från honom måste jag stoppa dig.” jag trodde nästan att det var ett skämt men
Jacob var 100 % allvarlig. Shit, tänk om Paul är en mördare? Nej, tänk inte så.
Om han var en mördare varför skulle han då rädda livet på dig? ”Jake snälla, jag gillar verkligen honom.
Jag vet att det låter konstigt och jag förstår inte själv hur det fungerar, men när jag såg honom för
första gången igår så var det som om jag var hans och han min. Jag älskar honom.”
Jag svängde in på skolans parkering. Jake sa ingen utan la armen om mig och drog in mig i en varm kram.
”Jag förstår men var försiktig. Du är som min lilla syster och jag vill inte att du ska komma till skada.”
hans röst var mjuk och jag log. ”Tack Jake, det känns faktiskt som om jag är din lilla syster. Och jag älskar dig.”
Vi släppte varandra och gick ut. Vi möttes av flera stirrande ögon, men dom stirrade inte på mig utan på min bil.
Embry, Seth, Quil, Jared och....Paul kom springandes fram mot oss.

”Natalia! Shit, är det din bil?” frågade Seth men släppte inte bilen ur sikte.
”Ja, det är min.” sa jag och såg in i ett par varma mjuka ögon, dom ända ögonen som inte såg på bilen
utan rakt på mig. Paul. Jag gick fram till honom.

”Hej.” jag log. ”Hej, gumman.” Han drog in mig i en omfamning och jag kan inte förstå
hur han kan vara farlig för mig. Vi gick in i skolan och Paul följde med mig till expeditionen för att hämta mina
saker.

”Hej, jag heter Natalia och är ny här.” sa jag en aning nervöst och självklart märkte Paul det och kramade om
min hand lite hårdare. ”Natalia Davis, så trevligt!” Hon började knappa in lite på datorn och gav mig en bunt papper.
 ”Din första lektion är matte.” Jag stönade högt. Matte är inte direkt mitt favorit ämne.

”Paul, kan du vara snälla att visa henne runt och se till att hon kommer rätt?” frågade expeditören.

Han nickade. ”Självklart.” Jag log och vi sa hejdå och gick.

Han ledde mig till rätt sal och gav mig en puss på kinden. ”Jag har engelska men Jared är här.
Och jag står här när du slutar.” Jag vill inte lämna honom, men jag antar att jag måste. Jag såg ner på mina skor.

”Det kommer att gå bra, om något händer eller att någon är dum mot dig så säg till mig.
Men ingen skulle vara så korkad att göra illa dig, du är så vacker.”
Bara tanken på att Paul skulle stå mot någon av dom andra eleverna och slå till hon eller han skrämde skiten ur
mig.

Även om Paul helt klart skulle vinna, liksom kolla in hans muskler bara.
Jag skakade av mig dom tankarna och vände mig om, tog ett djupt andetag och gick och satte mig ner bredvid
Jared.

Han log och vi började småprata lite. ”Hur mår du?” frågade han och jag antog att han menade när
jag nästan drunknade. ”Bara bra.” jag ville inte direkt gå in på detaljer, så istället började jag kolla runt i klassen.
 Två blonda tjejer satt och stirrade surt på på mig. Vad har jag gjort dom?
En kille fångade min blick och han stirrade inte argt eller surt utan förundrat.
Aja, jag är ju den nya i skolan, den nya leksaken. Suck.

Mr. Tanner som Jared hade sagt att han heter kom in genom dörren.
Han började prata och satte oss i arbete men jag satt mest och dagdrömde.

Det ringde ut och jag tittade förtvivlat ner på min tomma skriv bok. Hela lektionen hade jag bara suttit och
dagdrömt. Jag gick ut ur klassrummet och möttes av Paul och Jacob som stod och tjafsade.
 Men dom tystnade så fort jag kom inom syn håll. ”Hej på er.” sa jag och gav dom två en kram.
När jag kramade om Paul gjorde Jake en äcklad grimas. Vi gick till nästan lektion och småpratade på vägen.

När dagen var slut sa jag hejdå till dom andra och gick till min bil.
Jag satte min ner och skulle precis starta bilen när jag hörde att någon knackade på rutan.
Jag vevade ner den och såg killen som stirrat på mig under matten.

”Eh, hej?” sa jag och han log. ”Hej, förlåt att jag inte har presenterat mig tidigare. Jag heter Stefan.”
 jag log tillbaka och kollade på han. Han är riktigt söt och ganska muskulös.

”Trevligt att träffas. Jag heter Natalia.” sa jag och jag kan svära på att jag såg att hans ögon blixtrade till.

”Okej, skulle du kanske vilja gå ut med mig?” Jag fick hålla mig för skratt. Aldrig att jag skulle gå ut med
honom när det är Paul jag vill gå ut med.

”Nej tack.” sa jag och startade bilen. ”Jag måste åka nu. Men ses senare.” sa jag och han nickade lite.

Jag åkte fort ut ur parkeringen. Det hade börjat skymma lite och sikten var inte så jättebra.
Jag satte på radion och låten som spelades var 'Grenade av Bruno Mars', jag sjöng med lite och hade inte den
bästa kolla på var vägen var. En hård smäll där bak hördes och jag stannade fort.
Tänk om jag har kört på ett djur? Var den första tanken som slog mig.
Jag gick ut ur bilen men såg inget. Inget blod och ingen död djur kropp.
Jag vände mig om men det ända jag såg var den mörka nästan kolsvarta skogen.

En suck hördes ur min mun och jag började gå till bilen ingen.

Ett prassel hördes bland träden och jag vände mig skrämt om. En mörk skepnad stod bland träden.
En skepnad jag kände för väl ingen. Det var han.
Mitt hjärta började slå fortare och alla mina instinkter sa åt mig att fly,
men benen vägrade att lyda. Han kom närmare och mitt hjärta slog bara fortare och fortare.

Kommer han att döda mig nu?

KOMMENTERA!!

Det börjar rulla in bilder från BD nu och min fråga till er är: Vill ni att vi lägger in dom?
Själv vill jag inte se dom, men jag kan be min lille bror lägga in dom, haha. Ofc, gör vi allt för er!

Så frågan är: Vill ni att vi lägger in Breaking Dawn bilderna?

She's just soo Beautiful !

Källa

HAHA!

Källa

Nice!

Källa

Källa

• Nya deisgnen. Det är dåligt av mig att lova det, men jag ska verkligen försöka!
• Alone kapitel 1
• Teaser på nästa kapitel av Nightmare.

Annars lägger jag upp en bild där jag slår mig själv :)

• Skolan började i Måndags.
• Plugg efter skolan.
• Gör så mycket jag hinner på den nya desigen.
• Rädd för att vara inne på Twilight-bloggar.

Mest för att jag lägger ner majoriteten av den tid jag sitter vid datorn åt den nya bloggdesignen, sen ska Facebook kollas, mailen ska kollas, msn. Ni förstår mig, right? :)

She looks at me with her deep brown eyes that look right through me.

I take a deep breath even if I don't need to.

Her scent hit me and I feel burning flames into my throat.

The animal inside me want to throw me over her and start to drink her blood.

But I will never hurt her more.

I took my hand behind her neck, and I bent slowly down to her soft lips.

Her heart beating faster and faster.

I met her lips with mine and give her a passionate kiss.

In that moment I know she's the girl of my very, very long life.

 
Haha, inte bra men jag tror ni fattar vilka jag tänkte på när jag skrev det.

"You think of me as a… living stone — hard and cold. That’s true. We are set the way we are, and it is very rare for us to experience a real change. When that happens, as when Bella entered my life, it is a permanent change. There’s no going back… "

- Edward Cullen

Har ni något favorit citat som ni vill ska bli "dagens citat"?

Så sjukt fiiin!

Ninette på TLD la också in ett utmärkt citat till bilden.

"All of a sudden it's not gravity holding you to the planet, it's her, nothing else matters"

Källa

Precis som Bella i Twilight dras till Edward, faller Nora handlöst för den mystiske Patch. Och plötsligt befinner hon sig i en uråldrig kamp mellan de odödliga.
För att pojken hon älskar ska få sina vingar tillbaka måste Nora offra sig själv. Men kommer han att tillåta det?

Med sitt hånfulla leende och ögon som ser rakt igenom henne, fångar Patch omedelbart Noras uppmärksamhet. Om än mot hennes vilja och absolut mot allt bättre vetande.
Men efter en rad obehagliga händelser, vet Nora inte längre vem hon kan lita på. Patch dyker upp överallt i hennes liv, och verkar dessutom veta mer om henne än till och med hennes närmaste vänner gör. Nora måste välja; ge upp sitt motstånd och bli hans eller fly så långt bort det bara går. Men när sanningen om Patch börjar gå upp för henne är det för sent att fly...

Fallen ängel är en mörk och romantisk berättelse som centreras kring konflikten mellan de odödliga. Becca Fitzpatrick har flyttat mytologin om de fallna änglarna från gamla bibliska referenser till våra dagar.

Precis som det står lite högre upp så är bokens handling ganska lik Twilight, men typ att man har bytt ut Edward (som vi alla vet är en vampyr) mot en fallen ängel.

Boken är riktigt bra och ett heltklart ett måste för oss Twilightfans! :)

Betyg (OBS: enligt mig.) 3/5

                               

                                 BREAKING DAWN SPOLIERS BREAKING DAWN SPOLIERS!!!!!!!

USA Today fick möjligheten att intervjua Wyck Godfrey som är Breaking Dawns producent och han hade en del avsöljanden att dela med sig av om de två filmerna.



Var delas boken i två delar?
Wyck: I grund och botten ville vi ta publiken igenom den svåra tiden med Bellas resa när hon blir vampyr. Första filmen kommer täcka, bröllopet, smekmånaden och födseln. Filmen slutar precis innan Bella går igenom hela förvandlingen.


Boken har tre olika delar, två från Bellas sida, och en från Jacobs, hur delar ni upp det?
Wyck: Berättelsen kommer vara ur hennes perspektiv i början och sen gå in i Jacobs när han kämpar med sitt eget dilemma. Detta kommer utspela sig när The Cullens tar itur med sina problem med Bellas graviditet och Jacob då går igenom egna problem.


Hur är den långa väntan på Edward och Bellas stora kärleks scen filmad?
Wyck: Även om dom tre tidigare filmerna visar en otrolig stark psykisk relation mellan Bella och Edward så kommer inte denna scen bli näst in till porr om det är det ni menar. Scenen är viktig i filmen och den är väldig romantisk och sensuell.

ÖVERSATT AV NATHALIE PÅ ROBERTPATTINSON.SE

Källa

Källa
Haha! Okej jag vet, jag har hur dålig humor som helst! :D

"Edward, no matter how many friends you gather, we can't help you win. We can only die with you."
- Tanya, Breaking Dawn

Beautiful!

P.S Är tillbaka från filmen nu och den är sjukt bra! Fast man får inte se Cam så mycket :/ D.S

Coen Brothers and Spike Jonze regular collaborator Carter Burwell is set to return to the ‘Twilight’ since working on the first film to perform scoring duties for the final installment of the series, the two parter “Twilight: Breaking Dawn.”

Burwell has an existing relationship with the director of the final two parts, Bill Condon, having collaborated on “Kinsey” and “Gods And Monsters” and will return to the position after Alexandre Desplat followed him for “New Moon” with Howard Shore stepping in for “Eclipse.” Shooting began this past November with all major cast members such as Kristen Stewart, Robert Pattinson, Taylor Lautner, Dakota Fanning, Michael Sheen, Anna Kendrick and Ashley Greene reprising their roles. The two parts will be shot as one project and will then be respectively released on November 18th, 2011 and November 16th, 2012. And in case you haven’t do so already, check out Burwell’s score for “True Grit,” it’s ace.

Via thetwilightsaga.se

Vad tycker ni om det? :)

Favourite Movie

The Twilight Saga: Eclipse

Favourite Movie Actress

Kristen Stewart

Favourite On Screen Team

Robert Pattinson, Kristen Stewart & Taylor Lautner - The Twilight Saga: Eclipse

Favorite DRAMA MOVIE
The Twilight Saga: Eclipse


Ber om ursäkt för att jag lade upp det sent x)

via bl.a twifans, thetwilightsaga.se och people's choice awards sidan.

LOVE HIM! Team Jacob all the way! <3

Källa

Enligt Guld Derby:


Efter hans väl mottagna tur från förra året, Ricky Gervais som värd den 68: e årliga upplagan av Golden Globe på den 16 Januari. Den kudocast kommer luft leva hela landet på NBC börjar kl 05:00 PT / 8 pm ET.


Bland de djärva ansikte nämns iställtet att visas på den tre timmar långa show är: Christina Aguilera, Jennifer Aniston, Halle Berry, Josh Brolin, Gerard Butler, Cher, Chace Crawford, Cameron Diaz, Colin Farrell, Jodie Foster, Matthew Fox, Jennifer Garner, Mel Gibson, Tom Hanks, Neil Patrick Harris, Nicole Kidman, Taylor Lautner, Sophia Loren, Amy Poehler, Julia Roberts, Mickey Rourke, Kiefer Sutherland, Kate Winslet och Sam Worthington


Källa

Källa

Kapitel 13

Jag stod där helt i chock. Vem är så dum och kidnappar en död´s kropp? Rose grät utan tårar mot Emmett´s axel. Dom andra kom upp, inklusive Volturi. Jag andades in doften, och ja det var samma vampyr som bundit Nessie.

”Kom vi får diskutera allt det här.” sa Carlisle med en röst som skulle ha låtit lugn men lät bara skakig. Jag vände mig och skulle böja gå ner när Nessie hindrade mig.

”Vänta. Kolla.” hon tog upp en liten lapp och gav den till mig.

Hej,

Okej jag vet att jag kanske tog i lite när jag band fast Renesmee men om hon var lös skulle hon kanske stoppa mig, och jag kunde såklart inte ta den risken. Ni kanske redan vet det här men ni är riktigt patetiska och jag ska visa varför. Kom till ängen runt åtta och ta med er Volturi, några kanske kommer att komma ihåg mig? Men om ni försöker med några trick kommer alla att dö.

Med Blodiga hälsningar Ellinor.

Jag läste brevet högt. Vad menar hon med 'några kanske kommer att komma ihåg mig'?

”Jag antog att det var hon.” mumlade Aro. Alla vände sina blickar mot honom. Vad i hela världen sa han? Känner han henne? Edward andades ut ett ”Åh.” efter att ha läst hans tankar.

”Kan någon vara snäll och förklara för oss andra?” Alice som varit rätt så tyst lät riktig irriterad.

”Okej, vi går dit ner först.” Edward gjorde en gest mot trappan. Utan att säga ett ord började vi att gå ner och jag satte mig i den vita soffan bredvid Jacob och Nessie.

”Okej förklara nu.” beordrade Jacob. Aro nickade. ”Okej det är såhär.” han tog ett djupt andetag även fast han inte ens behöver luft. ”Ellinor är Melissa´s mamma.” Jag flämtade till. Melissa´s mamma? Det kan inte stämma. Carlisle nickade uppmuntrande mot Aro.

”När Melissa föddes försökte jag rädda Ellinor som Edward räddade Bella. Men när hon inte vaknade upp efter tre dagar antog jag att hon var död och lät vakterna föra bort hennes kropp. Men jag hade visst fel.” Jag fick inte ut ett litet pip. ”Vet du om hon har någon gåva?” frågade Jasper, självklart tänkte han på ifall hon var mäktigare än oss eller inte.

”Kanske. När hon var människa hade hon en speciell kontakt till elementet jord. Jag tror att den kontakten har utvecklats till något mer.” Det här känns helt sjukt. Vi vargar, Cullens och Volturi samarbetar. Shiit världen håller verkligen på att förändras.

”Vad ska vi göra?” frågade Nessie som lutade sig mot Jacob´s axel. ”Vi möter henne vid ängen som hon vill, men var försiktiga. För henne är nästan allt som ett spel och man kan inte lita på henne.” Det fanns ett dolt budskap i Aro´s röst som sa: Hon är inte rädd för att ta till död. Ingen sa något med ord men allas ögon sa att vi alla gissade på samma dolda budskap.

Tankarna snurrade runt i mitt huvud. Hur många skulle dom vara? Kommer det bara att vara Ellinor? Om det bara skulle vara Ellinor så skulle det vara ganska lätt och vinna en strid mot henne, eftersom vi är så många men Aro sa att hon var väldigt mäktig när hon var människa.

”Tror du att hon har någon annan gåva än jord. Vi alla vet ju att Melissa har flera gåvor.” frågade jag och dom andra nickade. ”Inte vad jag vet. Vad tror du Jane?” Aro vände sig om mot Jane som vred på sig lite obekvämt. Det märks att hon inte gillar att vara här.

”Ellinor var inte nära mig så mycket. Men det finns en anledning till att Melissa inte fått veta något om Ellinor. Hon är ond. Okej jag är väll inte så god själv, men....” hon avslutade tvärt som om sagt för mycket. ”Det är okej vännen. Berätta allt du vet om henne.” sa Aro och la en hand på hennes axel. Hon vände sig mot Aro och log. ”Okej, Ellinor har alltid, på något otroligt sätt fått exakt allt som hon vill. Och på något mystiskt sätt kan hon få folk att göra saker som hon vill att dom ska göra, typ som att hypnotisera.” sa Jane och hon lät riktigt förvirrad.

”Kunde inte Fredric det?” frågade jag. Jag trodde inte vampyrer kunde ha samma gåvor.

”Jo, men Ellinor kunde inte riktigt hypnotisera utan hon har nån gåva som gör att hon får oftast det hon vill. Det är ganska svårt att förklara. Men typ om hon ber någon att göra något så gör man det även om man inte vill. Okej det där lät ganska krångligt.” sa Jane och skrattade till. Wow, Jane skratta? Vad hände med haggan från helvetet?

Vi satt och små pratade lite tills det var dags att springa till ängen. Jacob och jag gick in i skogen och förvandlade oss till vargar. Det är bara vi som ska vara med Cullens och Volturi, resten kommer vara någonstans i närheten ifall något skulle hända. Vad konstigt det kommer att kännas att ha Volturi på vår sida. Oftast brukar det ju vara deras sida och våran sida. Vi började springa till ängen. Efter mycket tjat hade Bella gått med på att Nessie skulle få vara med, om hon var hos Jacob hela tiden. Snacka om överbeskyddande mamma. Jake morrade låg. Oh juste, glömde att jag inte var ensam.

Sorry Jake, men du måste hålla med om att dom är lite överbeskyddande. Tänkte jag till honom. Han tänkte efter en stund innan han svarade.

Kanske lite. Men vi vet inte vad som kommer att hända där ute. Han har helt rätt.

Vi har ingen aning om vad vi ska vänta oss. Bara en enda sak, att vi antagligen får träffa Melissa´s mamma, som inte är god.

Jag skakade av tankarna som började snurra i huvudet, och koncentrerade mig på att springa fortare. Jacob märkte att jag började springa fortare och utan ett ord började vi tävla. Jag låg först, men Jacob som är den riktiga alfan var såklart större, snabbare och starkare. Du glömde snyggare. Skrattade han. In your dreams! Vi skrattade lite men tystnade så fort vi kom fram till ängen. Dom andra var redan där, så vi gick fram till Carlisle och Edward. Vad är klockan? Tänkte jag till Edward.

”Fem i åtta.” sa han och jag suckade. Antar att Ellinor antagligen kommer försent eller så är hon punktlig. Jag vände mig om och kollade på alla. Bella, Alice, Nessie, Esme och Rosalie stod tio meter bakom oss. Medan Jasper, Emmett, Jane, Felix, Demetri och Alec stod framför dom, redo att anfall vad som helst och vem som helst. Aro stod lite bakom dom och var i egna tankar.

Det såg faktiskt nästan ut som han stod och sov. ”Nessie.” sa Edward och Nessie sprang fram till oss.

”Ja?” hon ställde sig lite bakom Jake och kliade han på ryggen.

”Vill bara att du skulle vara här framme.” Han log ett ”pappa” leende. Nessie fortsatte att klia Jake och han suckade. Jag gnydde till lite och Nessie började skratta.

”Självklart, Embry.” sa hon och kliade mig också. Jag skällde till och dom andra bakom oss började skratta. ”Ni ser verkligen ut som två stora hundar!” ropade Alice till oss.

Dom började as garva. Vad är det som är så roligt? Men jag hann inte tänka mer på det.

På andra sidan ängen kom en lång smal kvinna fram. Hon hade långt blont hår precis som Melissa hade haft. Hon kom närmare oss och stannade fem meter ifrån oss. Hennes ögon var blodröda och sa att hon inte drack människoblod. Nessie backade snabbt några steg.

”Hej, jag ser att ni såg mitt lilla meddelande.” sa hon och log ett ondskefullt leende.

”Ja det gjorde vi. Och det var att ta i för mycket när du band Nessie.” morrade Edward åt henne.

”Lugn. Jag tror du inte vill börja bråka med mig just nu.” hennes röst var hånfull och gjorde mig skitförbannad. ”Som ni antagligen vet är jag Melissa´s mamma.” sa hon och stirrade rakt in i mina ögon. Hon vet att jag hade varit präglad på Melissa, men hur? Jag har aldrig träffat henne förut.

”Ja det vet vi. Men var är hennes kropp?” frågade Carlisle med lugn röst. Ellinor´s leende växte ännu mer. Om jag ska vara ärlig ger hon mig rysningar.

”Patetiska, patetiska.” mumlade hon. Åh, hon gör mig bara argare och argare! Jag morrade hotfullt mot henne och blottade mina tänder. Hon skrattade bara.

”Vad menar du?” Carlisle röst var inte lika lugn som förut men han var definitivt lugnare än mig.

”Borde inte Edward veta det? Men du kanske inte kan läsa mina tankar?” Edward blundade hårt men efter bara nån sekund öppnade han ögonen ingen.

”Du är inte ensam här.” hon nickade. ”Nej, jag är inte ensam här. Jag har med mig mitt gäng och även Melissa´s kusin” Sa hon och femton vampyrer kom fram och ställde sig bakom henne.

Alla hade röda ögon. En kort, smal vampyr kom fram till Ellinor. Hon hade svart långt hår och hennes ansiktsdrag var väldigt lika Ellinor´s. ”Låt mig presentera Zoey.” Zoey nickade snällt mot oss och hon såg verkligen inte lika elak ut som Ellinor. Zoey vände sig om mot Ellinor och sa.

”Hon är är nu.” Vem pratade hon om?

”Utmärkt!” Ellinor lät helt plötsligt glad och trevlig. Konstiga vampyrer. Tänkte jag åt Jake.

Helt klart! Tänkte han tillbaka.

”Eric, kan du vara snäll och gå bredvid henne? Det skulle inte vara så passande om hon började dricka halv-vampyrens blod. Men det skulle vara väldigt underhållande.” Edward och Jake morrade skarpt men hon ignorerade dom. En stor vampyr (större än Emmett) bugade sig och gick iväg in i skogen. Hm, antar att det är Eric. Medan Eric gick iväg och hämtade någon stirrade jag hotfullt mot Ellinor. Hon går mig verkligen på nerverna och jag vill bara slita huvudet av henne!

Det är vi två om! Tänkte Jacob och en scen där Jacob och jag kastade oss mot henne och slet av hennes huvud spelades upp i mitt huvud. Men det skulle inte vara så enkelt i verkligheten.

Om vi dödade henne skulle såklart dom andra attacker oss, och vem vet vilka gåvor dom kan ha.

Jag var djupt inne i tankarna när en blommig söt men inte för söt doft slog emot mig.

Jag tittade förbi Ellinor och såg Eric komma gående med en kort smal tjej med blont långt hår, bakom sig. Jag andades in doften ingen och nej, hon luktade inte som en vampyr bara lite, men det luktade absolut inte äckligt eller motbjudande. Hon kom längre fram men jag kunde inte se hennes ansikte. Hon hade en kort tajt blodröd klänning som visade väldigt mycket hud.

Jag kände att mitt hjärta började slå fortare och fortare. Dom kom allt längre och längre fram men hon kollade ner så jag kunde inte se hennes ansikte. Som om hon känt min blick kollade hon sakta upp. Jag mötte hennes blick och flämtade högt till. DET. KAN. INTE. VARA. SANT!

EFTERSOM NI FICK ETT EXTRA LÅNGT KAPITEL VILL JAG ATT ALLA KOMMENTERAR!

Favourite Movie

The Twilight Saga: Eclipse

Favourite Movie Actress

Kristen Stewart

Favourite On Screen Team

Robert Pattinson, Kristen Stewart & Taylor Lautner - The Twilight Saga: Eclipse

Favorite DRAMA MOVIE
The Twilight Saga: Eclipse


Ber om ursäkt för att jag lade upp det sent x)

via bl.a twifans, thetwilightsaga.se och people's choice awards sidan.

She's just sooo beautiful!

Om ni inte vet vad det är för film så är Taylor med.
Yeah!
Källa


Uppdate: Fick en kommentar om att man inte kan se bilden, men det sår såhär:

"Ja, vi kommer troligen att visa den. Datum är inte spikat men under hösten förmodligen."


Tack för att du sa det Ina! ;)

Favorite movie (The Twilight Saga: Eclipse)

Favorite actor (Taylor Lautner, Robert Pattinson)

Favorite actress (Kristen Stewart)

Favorite drama movie (The Twilight Saga: Eclipse)

Favorite Screen Team (The Twilight Saga: Eclipse; Kristen Stewart, Taylor Lautner & Robert Pattinson)

Favorite Movie Star Under 25 presented by Moviefone (Robert Pattinson, Kristen Stewart, Taylor Lautner)

via thetwilightsaga.se

Nu när vi har kommit in en bit på Never Say Never vill jag verkligen veta vad ni tycker och hur många som läser den.

MSN har gjort en lista över dom hetaste hunkarna 2010.



14. Taylor Lautner må bara vara 18 år gammal, men hans sexpack kan inte bli manligare! Rollen som varulven Jacob i ”Twilight”-filmerna har gjort honom hetare än hetast, och fansen var svårt att välja mellan honom (”Team Jacob”) och Robert.



3. Robert Pattinsons insats som den nu 109-årige vampyren Edward Cullen i ”Twilight”-filmerna, dock förevigad i sina allra bästa år, har fått tjejer världen över att vallfärda till biograferna. Övriga Hollywood har till synes Rob att tacka för att allt som stavas vampyr fortsätter att vara sexigt och spännande istället för dött och läskigt. Under året har Rob dessutom visat att han kan mer än att spela vampyr, och många blev positivt överraskade över hans roll i ”Remember me”.

Källa

Shiiit! Jag vet inte ens vad jag ska säga?! Ghaa :D

Källa

”Jacob, skulle du kunna skjutsa mig till First Beach? Jag ska träffa Nicole, Bellas kusin”, frågade jag Jacob där han satt i soffan och tittade på någon tråkig tv-serie.

Jag hade precis kommit från stallet efter att ha ridit Golden. De senaste veckan har jag lärt mig riktigt bra att rida med hjälp utav böcker och Internet.

”Visst kan jag det.”, sa han och stängde motvilligt av teven.

”Vad bra., kommer snart.”, sa jag och byte om för att inte lukta för mycket häst. Jag tog på mig ett par mörkblåa jeans tights med en vanlig svart linne och vit kofta upptill.

”Redo.”, sa jag när jag kom ut genom ytterdörren efter att ha satt på mig mina converse och min tunna vår jacka.

Jag hoppade bakom Jacob på motorcykeln och vi åkte iväg.

När vi kom till stranden var ingen där. Havet var alldeles stilla och molnen speglade sig i det svarta djupa havet.

Jag klev av motorcykeln och såg att Jacob så bekymrad ut. Undra vad han tänker? Det kanske har hänt något.

När han såg att jag studerade honom log han mot mig. Jag log tillbaka. Okej, det kanske inte var något allvarlig i alla fall.

”Jag ringer om jag går någon annanstans eller vill ha skjuts hem.”, försäkrade jag honom och visade min iphone. Den som jag fick utav mamma födelsedagen innan olyckan hände.

”Visst, ses.”, sa han och åkte iväg åt de håll vi kom ifrån. Det var precis som första gången jag var här. Men det ända skillnaden var att jag visste vad jag skulle göra. Jag skulle träffa Nicole här.

Jag gick ner till stranden och satte mig vid trädet jag satt vid första gången. Jag tog upp min iphone för att se hur mycket klockan var. Den visade två, hon borde komma snart. Precis så hörde jag fotsteg komma närmare och jag vände mig om åt det håll fotstegen kom ifrån.

”Hej.”, sa Nicole när hon såg mig. Hon var kläd i lite mer tåligare kläder än igår. Ungefär samma tighta jeans och en blå munkjacka upptill.

”Hej.”, sa jag och log mot henne. Hos satte sig bredvid mig på de stora trädrötterna och lutade sitt huvud mot trädstammen.

”Hur har din dag varit?”, frågade jag henne för att avbryta den jobbiga tystnaden. Hon vände sitt huvud mot mitt håll.

”Tja, det har varit sådär. Har packat upp allt till mitt rum nu. Men måste bara säga att att konka omkring på massa flyttlådor tar kål på en.”, sa hon och suckade. Jag lutade mig också mot trädstammen och kollade ut över det stilla, svarta havet.

”Jag vet hur det känns att flytta från ett ställe som betyder så mycket för en.”, sa jag och pillade med mitt svarta, långa hår. Nicole satte sig upp och tittade häpet på mig.

”Har du flyttat?”, sa hon chokat. Jag nickade.

”Två gånger. En gång när jag var tre år gammal här ifrån till New York, och den andra nyligen från New York till hit.”, sa jag och tittade på henne.

”Men varför flyttade du? Om du säger varför så säger jag varför, okej?”, sa hon och sträckte fram handen. Jag log mot henne och skakade hand med henne.

”Okej. Men du får börja.”, sa jag och flinade mot henne.

”Okej då.”, sa hon och suckade. ” Jag och min familj flyttade för att. Fört att. Vanessa jag vet helt enkelt inte.”, sa hon och tittade bedjande på mig att slippa.

”Det måste finnas någon förklaring eller?”, frågade jag henne. Jag såg hur hennes nyss glada leende förvandlades till ett rakt sträck.

”Vi flyttade för att vi hade lite släkt problem hemma i LA. Mina mor och farföräldrar .”, började hon och suckade. Detta måste verkligen vara svårt för henne. Stackare, och jag som tvingar ut det här ur henne.

”Nicole, du behöver inte berätta om du inte vill. Jag förstår dig.”, sa jag och log mot henne.

”Det är okej, jag vill, för du är den första som får veta.”, sa hon och fixade till sitt fina eldröda hår.

”Det som var problemet, var att min pappa kommer inte så bra överens med med min farmor. Hon var nämligen alkoholist, mådde helt enkelt inte så psykiskt bra. Hon har skadat både pappa och mamma många gånger utan att hon vet det. Det händer alltid när hon har precis druckit. Annars är hon världens snällaste. Men vi beslutade oss att flytta, eller jag menar pappa och mamma gjorde det.”, sa hon och himlade med ögonen och tog sedan upp sin mobil. Hon hade också en iphone precis som jag. Men för mig var det inte så viktigt.

”Så det var min historia det varför jag kom hit. Nu är det din tur.”, sa hon pöltsligt och la mer sin iphone i hennes jakficka och tråkade bort sin sista tår från hennes sminkade ansikte. Jag suckade. Åh, jag som verkligen inte ville berätta för någon. Men jag tror nog att hon skulle förstå mig mycket bättre än de flesta.

”Jag flyttade hit för att. Okej jag börjar om från hela första början kortfattat. Såhär är det. När jag var tre år gammal skilde sig mina föräldrar. De bråkade jämt och ständigt om mammas jobb. Hon var advokat.”

”Vad menar du med var?”, frågade hon förvirrat. Jag tittade en menande blick på henne.

”Det kommer, ta det lugnt.”, svarade jag henne och fortsatte. ” När det blev för mycket för de båda flyttade mamma till New York för att satsa på sin karriär som advokat, och tog mig med sig. Vi trivdes jättebra där i New York. Hon skämde bort mig för att jag skulle glömma pappa och Jacob. Men det var inte så lätt att sudda ut mitt minne. Men sen kom det som inte skulle få hända.”, jag kände hur tårarna började komma bakom mina ögon. Jag suckade. Hon såg orolig ut och förstående. ”En kväll i januari fick jag ett samtal från sjukhuset i Manhattan att min Mamma va död. Hon hade slirat av vägen på väg hem.”,den sista meningen var bara en viskning och jag kände hur tårarna strömmade ner från mina kinder. Fy fan vad jag hatade om att bli påmind av mamma och prata om henne. Men Nicole hade rätt till att veta. Hon hade också en jobbig väg för att komma hit till Forks.

Jag kände en tröstande hand på min axel. Jag tittade på henne med tårögda ögon. Hon såg ledsen ut hon också. Hon såg ut som om hon ville hjälpa till med något men kunde inte komma på något.

sonen går och skvallrar om vad man”Jag är ledsen Vanessa, verkligen.”, sa hon ledset och försökte le mot mig. Hon var riktigt snäll hon Nicole. En kompis som jag alltid önskat mig. Någon man verkligen kan prata ut med och bara säga sina åsikter utan att per sagt.

”Det är okej. Om jag har klarat mig i snart tre månader kan jag klara det hela livet ut. Om det så måste göra ont.”, sa jag och log för mig själv. Jag ska klara det här utan henne. Jag ska göra det. För hennes skull.

”Så vilken skola går du på?”, frågade hon föra att komma till något annat ämne. Så gullig hon var.

”Jag går på reservatets skola. Det ligger inte så långt här ifrån. Kanske tre kilometer.”, svarade jag henne. Hon tittade förvånat på mig. Vad är det nu då?

”Tre kilometer är du galen? Inte långt alls.”, sa hon. Vadå då? Är hon inte van vid att gå långt eller? Jag som trodde att hon var en tjej som brydde sig om hur hon såg ut så att hon sprang flera kilometer per dag. Men, men man kan väl ha fel.

”Så, kan inte du berätta lite mer om din familj?”, frågade jag och tog upp några stenar från marken och kastade de ut i de vindstilla havet. När jag tittade tillbaka på henne såg jag att hon hade ställt sig upp.

”Kan vi inte gå längs stranden istället för att sitta här? Det är så kallt.”, frågade hon bedjande och log mot mig. Jag log tillbaka.

”Såklart vi kan.”, sa jag och reste mig upp och började gå åt vänster. Hon kom snabbt upp bredvid mig.

”Nå, skulle du berätta mer om din familj, nu när vi vet varför vi båda mötes här i lilla Forks av stora USA?”, jag och flinade mot henne. Hon log tillbaka.

”Jo, just det. Min pappa heter Michael, som du kanske redan vet. Han jobbar som filmregissör och har ett eget filbolag i LA. Min mamma jobbar på mode kedjan louis vuitton. Hon är en utav designerna.”, sa hon och log stolt. Wow, hon hade verkligen framgångs rika föräldrar om man jämför med mina.

”Wow, du har verkligen tur att ha såna framgångs rika föräldrar.”, sa jag lite avundsjukt och tittade ner i marken. Hon log mot mig.

”Pengar är inte allt. Man kan tror att det är det ända jag tänker på. Men nej så är det inte. Men såklart vill man ju se snygg ut.”, sa hon och flinade.

”Ja, det är klart.”, sa jag och suckade. ”Men hur är din lillebror då?” Hon skrattade lite.

”Ja du, han hete Zac och verkligen älskar att spela alla sorters tv spel, data spel, nintendo spel. Den ända gången har gör något annat är när han äter och går i skolan. Så ja, halva hans liv är framför en skärm.”, sa hon och fnissade lite med handen för munnen. Jag skrattade med henne. Åh, vad jag önskade att jag också hade en lillebror eller syster. Men jag älskar ändå Jacob, Rachel och Rebecca, fast vi inte har setts på åratal.

”Nu när jag har berättat om min familj, kan väl du göra samma?”, frågade hon mig ivrigt.

”Visst, men det är inte lika spännande som din familj.”, sa jag och tittade menande på henne.

”Det tror jag visst.”, envisades hon.

”Okej då, min pappa heter Billy, han jobbar inte med något speciellt just nu för att han sitter i rullstol. Fråga inte varför, jag vet faktiskt inte själv.”, sa jag och flinade. Det var ju faktiskt sant att jag inte visste varför. Måste fråga honom någon gång.” Okej, nästa blir mamma då.”, fortsatte jag med en lägre ton. Fan, att jag alltid måste börja deppa över henne. Hon är död och där med punkt slut. Det går inte att göra något åt. Jag måste bara lära mig att släppa det och gå vidare i mitt liv.

”Hallå, Vanessa hör du mig?”, frågade Nicole och det var då jag märkte att jag stod sill. Jag ryckte till.

”Oj, förlåt tänkte på något annat. Men i alla fall. Min mamma hete Kate. Hon jobbade som advokat, som jag sa tidigare. Jag har tre stora syskon.”, hon tittade chockat på mig när jag sa det.”Vadå?”, frågade jag henne. Men hon skakade bara på huvudet. Jag fortsatte.

”De äldsta heter Rachel och Rebecca, de är tvillingar men bor inte hemma längre. Rachel pluggar i New York, Rebecca har gift sig och bor nu i Florida med sin man. Min brorsa som du redan har träffat, och som du redan vet heter Jacob. Han är världens bästa brorsa man kan ha. Han ställer alltid upp för en. ”, sa jag och log för mig själv.

”Han verkar som en bra bror.”, sa hon och plötsligt ringde det i hennes jackficka. ”Förlåt, måste ta det här.”, sa hon och jag nickade ett ja åt henne.

”Hej.”, sa hon men jag orkade inte lyssna så mycket mer. Istället började jag gå närmare vattnat och doppade min hand i havet. Usch vad kallt det var!

”Jag måste gå hem nu, pappa ringde och sa att det var mat.”, sa hon och jag hörde hennes fotsteg samtidigt komma inom mig där jag satt. Jag resten mig upp och torkade mig på min jacka,

”Okej, det var trevlig att träffas igen Nicole, men förresten hur gammal är du?”, frågade jag henne. Hon log mot mig.

”Jag är femton år gammal, och du?”, svarade hon mig. Oj, då var hon ju bara ett år äldre en mig. Jag som trodde att hon var typ arton, nitton.

”Jag är fjorton men fyller femton i maj.”, sa jag till henne och log. ”Men du ser äldre ut, fast på ett bra sätt.”, den sista meningen sa jag snabbt för att hon inte skulle missförstå.

”Tack, men vi ses någon annan gång. Men skulle jag förresten kunna få ditt mobil nummer?”, frågade hon mig. Medan började vi gå upp mot parkeringen.

”Visst.”, sa jag och gav henne min mobil och hon gav min sin. Vad tur man kan ha. Att få äntligen en riktigt snäll vän så snabbt. Jag som trodde att det aldrig var möjligt.

När vi bytt nummer med varandra kom det en bil som skulle plocka upp Nicole.

”Så du klarar dig här nu helt ensam?”, frågade hon när hon öppnade passagerare dörren till bilen. Jag nickade.

”Jacob kommer alldeles snart.”, ljög jag för henne. Egentligen skulle han inte komma. För jag behövde tid för mig själv ett tag. Att tänka igenom saker och ting som hänt här den sista tiden av mitt liv.

Jag började gå tillbaka hem. Jag ville inte störa Jacob mer denna dag. Plus att det var ju inte så långt hem, några kilometer bara, och på det kilometerna kan jag fundera lite för mig själv. Jag började gå längs vägen hem när jag hörde något som prasslade i buskarna bredvid. Tänk om det är en sån där gigantisk varg igen som förra gången? Men undra egentligen vad de gör här? Brukar det inte vara så att vargar är ganska skygga?

Jag sprang hemma. Jag var nämligen tvungen att rida ut med Golden en gång till idag.

När jag kom hem sprang jag rakt in på mitt rum och bytte om till ridkläder. När jag kom till stallet borstade jag av honom lite innan jag satte på sadeln och tränset.

Efter fem minuter var jag klar och satte av i skrit mot skogen. När jag hade kommit en bit in i skogen började jag att trava samtidigt som jag hörde något prassla i buskarna. Ånej, inte nu igen!

Emma´s kommentar: Det kanske inte hände så mycket men jävligt (förlåt för mitt ordval) bra skrivit var det.
Längtar efter nästa kapitel, vill veta vem eller vad det är som prasslar i buskarna. ;) 

Julias kommentar: Kan inte annat än att hålla med Emma, det var jäääävligt bra! :D

Eftersom det är första dagen på det nya året 2011 så tänkte jag att ni ska få Kapitel 12 av NSN. ;)
Kanske blir lite rörigt men det kommer komma förklaringar längre fram.
Enjoy!

Kapitel 12

Vi sprang genom skog mot baseboll ängen. Alice hade förutsagt att dom skulle komma om ungefär tjugo minuter. Och det är inte bara Aro och vakt-styrkan som kommer, utan alla till och med fruarna.

Så om det skulle bli strid kommer vi absolut förlora och dö. Tanken på att dö frestade mig lite. Om jag dör kommer jag att åka upp till himlen där Melissa väntar. Embry, Melissa är död. Och jag vet att hon skulle bli förkrossad om du dog. Så lev, lev för henne. Jake´s ord gick in i mitt huvud. Leva för Melissa... Allt han sa vad sant. Både han och jag vet att hon vill att vi ska leva vidare för hennes skull. Ett par snabba steg som sprang bakom mig drog mig tillbaka till verkligheten. Jag kände på lukten att det var Nessie. Edward som bara var några meter framför oss stannade. Nessie gav mig en blick som sa: ”snälla hjälp mig.” Jag skakade på mitt stora varg huvud. Hon stönade högt och vände sig om där Edward stod med ett hårt uttryckslöst ansikte. Även fast jag inte kan läsa Nessie´s tankar visste jag att hon vill vara med på ängen. ”Nessie jag vill att du genast går tillbaka till huset.” Edward´s röst var bestämd men vänlig. ”Men pappa jag vill vara där. Jacob kommer att skydda mig.” Hon gjorde valp-minen mot honom men han verkade inte ens reagera.

”Vad skulle hända om det blev strid och du är mitt bland oss. Jo dom skulle satsa på dig först.” hans röst vart plågsam och jag kunde se framför mig hur Nessie ligger på marken med huvudet en meter från kroppen med blod överallt. Jag rös till. ”Ja, men pappa jag är ingen liten bäbis längre och jag kan slåss.” Ett litet leende växte fram på hennes läppar och hon viftade med händerna framför ansiktet som boxare brukar göra. Ett mullrande skratt slank ut ur min bröstkorg. ”Vi får ta den här diskussionen sen men snälla Nessie för Melissa´s skulle stanna inomhus. Om det blir strid kommer någon av oss att skynda sig hem.” När han sa hennes namn flämtade hon till. Hon visste att Melissa skulle vilja att hon stannade inomhus. ”Okej pappa.” suckade hon och sprang tillbaka till huset. Edward gav mig en blick och ett kort skratt. Vi började springa ingen. Eftersom dom andra inte hade stannat när Nessie kom så var vi ganska långt efter.

När vi kom fram till ängen stod alla redan uppställda. Jag fick ett hugg i hjärtat av att se alla stå här. Det var så likt som när Melissa kom och förändrade allas liv för-alltid. Jag sprang fram till Jacob och dom andra, och ställde mig bredvid Quil. Det kändes nästan som förut när Volturi trodde Edward och Bella hade skapat det förbjudna och onämnbara...ett odödligt barn. Allt var nästan som då förutom att vi inte hade vittnena med oss. Men luften, tung och tjock. Det mulliga och dimmiga vädret, vinden stod helt stilla inte ens en liten vindpust blåste förbi. Inget fågelkvitter, det ända som hörs är våran hjärtslag. Alice hade förutspått precis rätt tid. Edward skulle säga något men tystnade och kollade ut på ängen och in i dimman. Ett par svarta kappor steg sakta fram. Stanken kom i mot mig som om någon boxade till mig i ansiktet. Vampyrerna med dom svarta kapporna kom allt längre och längre fram. Och varje gång några kommit ut ur dimman kom bara fler och fler fram. Dom första som kom ut stannade tio meter framför oss. När alla kommit fram tog dom av sig sina luvor. Aro, Markus, Caius, Jane, Alec, Demetri och Felix var dom första jag såg. Jane´s uttryck var chockerande, hon var verkligen inte samma gamla elaka och hotfulla Jane, utan hon såg mer ut som ett litet barn. Jag antar att Jane och Melissa var goda vänner och stod varandra väldigt nära. Men alla sörjde inte Melissa´s död. Caius som stod på Jane´s vänstra sida hade ett hånfullt leende på läpparna. Man behöver inte ens Edward´s gåva för att veta att han inte bryr sig ett skit om vad som hänt Melissa. Jag morrade högt. Åh, vad jag vill hoppa på honom och slita av hans huvud med mina tänder! Edward gav mig en bekymrad blick, som jag ignorerade totalt. Carlisle harklade sig och började tala. ”Välkomna hit.” hans röst var hög och bestämd, precis som en ledares. ”Carlisle, jag är väldigt besviken på er. Först håller ni kvar min dotter när hon är på uppdrag.” Carlisle tänkte protestera men Aro skakade på huvudet. ”Och nu har ni kidnappat henne och även dödat två i min vakt-styrka. Allt jag har att säga till dig är...varför? Varför gjorde ni det?” Aro´s ansikte var plågat och djupt, väldigt djupt inne i mig sa en liten röst att han faktiskt har ett hjärta. ”Aro, du förstår inte. För det första så var det Melissa själv som valde att stanna och när ni tog tillbaka henne plågades hon väldigt mycket.” Carlisle tog ett djupt andetag och fortsatte. ”Alice såg Melissa dö, så vi skyndade oss men vi kom försent.” Alla i Volturi flämtade till. Så dom visste inte sanningen, utan bara trodde att det var vi. Leah skrattade till i tankarna. ”Men vem skulle vilja döda Melissa? Hon var alltid snäll och gjorde aldrig någon illa.” Grät Jane utan tårar. ”Om ni tänker efter så tror jag att ni vet vilka som har gjort det.” Aro vände sig om och suckade. ”Det var Abe och Fredric, eller hur?” Carlisle nickade. Aro vände sig om mot Caius och hans blick var allt annat än ledsen utan mer som djävulen var inuti honom.

”Det var du som sa att vi behövde dom. Och jag antar att det har varit din plan att döda Melissa?”

Det här är bättre än kabel-tv! Tänkte Quil och jag kunde ingen annat än att hålla med honom. En i Volturi vänder ryggen mot en annan i Volturi, och dom som ska föreställa bröder eller vad dom brukar säga. ”Aro, jag vet inte vad du pratar om! Jag hade inget med det att göra och det vet du! Jag älskar Melissa!” Hans röst var så fejk att inte ens en människa skulle tro honom.

”Caius jag är verkligen ledsen och jag förstår inte varför du gjorde det men du ska få betala. Betala med ditt liv! Förgör honom!” Felix och Demetri började gå mot honom medan han teg.

”Aro snälla förlåt mig men hon hade för kraftiga gåvor och det var ett hot!” Felix och Demetri stannade upp. ”Du trodde att hon skulle ha vart ett hot? Hon var min dotter! Även om jag inte alltid har visat det har jag alltid älskat henne och om hon inte hade några gåvor skulle hon ändå ha fått stanna. Eller fått leva livet som hon skulle ha velat.” Jag vart förvånad, älskade Aro verkligen Melissa? Som svar på min fråga gav Edward mig en kort nick. Wow det trodde jag inte, men vem kunde inte älska Melissa? Aro viftade med händerna mot Felix och Demetri. Felix knöt nävarna medan Demetri böjde sig ner och höll fast Caius. Felix tog sina hände runt hans huvud och drog bort det.

Okej det där var bara för konstigt. Tänkte Jared och vi andra höll med. Aro slängde en tändare på Caius huvudlösa kropp. Ett stort lila rökmoln for upp i luften. ”Om det inte är för mycket att begära så skulle jag och dom andra väldigt gärna vilja träffa henne eller ja, hennes kropp en sista gång.”

Aro´s röst var vänlig och sårad. ”Självklart.” sa Carlisle och vi började springa tillbaka till Cullens. Markus följde inte med utan sprang tillbaka till Volterra med vakt-styrkan och fruarna. Jasper var helspänd hela tiden och släppte inte Jane och Felix med blicken.

När vi kom fram förvandlade jag och Jacob oss till människa. Dom andra skulle vara i vargform ifall det skulle hända något. Jag öppnade dörren och fick se Nessie fast bunden i en stol med silvertejp över munnen. Dom andra kom fort in och vi knöt loss henne. ”Vad hände?” frågade Edward oroligt och kollade på Nessie som satt i Bellas knä. ”Det var en vampyr. Jag har aldrig sett henne förut.” grät Nessie fram och jag drog in doften. Ja, helt klart en vampyr. Men vem? Alla kollade oroligt runt, alla utom Aro. ”NEJ!” skrek Rosalie från övervåningen. Jag sprang allt vad jag kunde upp och såg henne stå i dörröppningen. Emmett höll om henne så att jag inte såg hennes ansikte. Jag tog ett steg in i rummet. Min blick letade efter faror eller något annat men stannade vid den tomma sägen, sängen som Melissa´s döda kropp låg på för bara några minuter sen var nu tom!

Vem är vampyren som band fast Nessie?
Vart är Melissa´s döda kropp?
KOMMENTERA!!!!!!!

Det här kommer ni som gillar NSN att tycka om.

Innan 2011 är slut ska jag ha skrivit klart NSN och börjat på uppföljaren.

Vad säger ni?

Har ni något nyårslöfte? ;)

Kram!

Inte så mycket semester för dom inte.

Källa

Denna hunderbara bild på Ash är från en gamal photoshoot. Och allt på kroppen är handmålat och tog 12 h!