VARNING STORA SPOLIERS!!! SPOLIERS!!!!!







Nu har det äntligen kommit ut några bilder från Breaking Dawn!

Jag har inga ord! :O

Källa

Åh fy björnaaaar! D: *Björnfobi efter en mardröm*

Via TheTwilightSaga.se

Nyligen skrev Nikki lite information på hennes blogg om att hon varken har facebook, myspace eller twitter.

"I do not have a facebook, myspace, or twitter account. If that changes, you will hear about it from me on my blog."

Källa: Twilightsaga

Den där poster:n skulle jag vilja ha.
Förresten är det någon som har sett Water for elephants på bio än?

Källa: Cullens

Den natten ansåg jag att jag klarade mig själv utan blod så när vi dagen därpå träffades igen på samma ställe så var jag desperat. Vanan att få lite blod varje dag hade tagit form i mig och jag märkte på mig själv att jag blev väldigt otålig utan blod. Jag sa ingenting om det på hela dagen men jag tror han märkte det på mig för när vi satte oss ner igen vid eken så frågade han rakt ut om jag ville ha mera.

”Vad?” Frågade jag ändå, fast jag visste vad frågan betydde.

”Vill du ha mera, eehm blod?” Jag såg att det var spännande för honom. Hela intensiteten vibrerade runt honom. Jag kollade in i hans ögon och nickade, jag bet mig om läppen. Vad är det jag gör? Visst är det gott men jag kan inte börja snylta på en människa!

Han sträckte fram sin hand till mig och jag tog villigt emot den. Jag snittade lite med nageln precis där gårdagens oskyldiga snitt hade vart och tog snabbt en droppe och slickade sedan på såret så att det läkte.

Även denna gång kollade han på mig med fascinerade ögon.

”Varför låter du mig göra så där?” Jag satt fortfarande och kände smaken av blodet i min mun.

”Det är häftigt att se hur mycket du njuter av endast en droppe blod.” Han tog fram sitt block och gav det till mig. Jag kollade frågande på honom.

”Kolla i det, jag har ritat lite nytt. Men måste gå till en lektion, har prov nu. Vi ses.”

Och det gjorde vi, vi möttes dagen därpå han fick tillbaka sitt block och jag berömde honom såklart, och vi träffades på lunchrasten flera gånger efter det och han tog faktiskt fram mina bra sidor och fick mig att skratta flera gånger. Jag fick också demonstrera för honom hur stark jag var genom att krossa en sten in till stoft. Fast han anade säkert att jag kunde göra tusen gånger så mycket.

Jag såg inte till tjejen som luktade sådär speciellt tills en dag då hon satt vid sitt skåp och lyssnade på musik. Jag kollade skeptiskt på golvet, ifall hon kunde se det jag såg så skulle hon inte sätta sig där. Där fanns allt annat än renlighet. Men jag satte mig ner bredvid henne ändå och sa hej.

”Ursäkta, lyssnade på musik så hörde inte vad du sa.” sa hon efter att ha tagit ut hörlurarna.

”Jag sa bara hej.”

”Okej, hej.” Hon satte i hörlurarna och jag lutade huvudet bakåt mot skåpen.

Jag stirrade stint framför mig och tog in allting, allt från sprickan på väggen som de försökt täcka över med en affisch till en flickas blåmärken som man skymtade kring överarmen. Jag insåg också hur många hatord som uttalades i en skola, i alla fall var tionde sekund jag lyssnade så hörde jag ett glåpord sägas till någon annan.

Sen hörde jag något som fångade mitt intresse. Det var tre tjejer, som jag insätt var de ”populära” tjejerna här på skolan. De satt och snackade om mig och Wilma, jag hade tidigare tagit reda på att min skåpsgranne hette Wilma.

Jag lyssnade med stort intresse och insåg att det jag hörde svarade på min fråga angående hennes doft. Hon bor på en lamagård, lamagård. Jag struntade i hur det lät och insåg varför hon luktade lite djuriskt. Lamadoft kände man inte alltför ofta så det var därför jag inte känt igen det. Det var väll därför hon alltid satt ensam här på rasterna. Alla andra kommer från staden och villaområdet i närheten.  Jag tänkte inte så mycket längre på hur dumt hela ”Wilma” grejen var och ignorerade henne sedan totalt.

De tre tjejerna hade för ett tag sen avbrutit sig i sitt pratande när några killar kom och ställde sig vid dem och de lät så mycket att alla i korridoren vände sig mot dem.  Attentionwhores

Jag såg Tyler satt en bit bort och skissade i sitt block, så jag reste mig och började i mänsklig takt gå emot honom. När han såg att jag började närma mig så gömde han blocket.

”Vad nu, får jag inte se vad du gör?” Jag hade inte hunnit se någonting så jag lät honom hållas och ryckte inte ut blocket ur handen på honom. Kanske pågrund av att jag inte ville att han skulle blöda igen så alla får se hur jag slickar hans hand.

”Det är inte klart, lovar att du får se sen.”

”Okej, bara du lovar.”

”Lovar.” Han drog upp ena mungipan i ett litet halvdiskret leende som fick mig att börja le med.

”Får jag sätta mig eller? Du kanske har lektion snart?”

”Du inser väll att alla stirrar på oss?” sa han utan att sänka rösten. Jag kände väl till alla blickar som var riktad mot oss. Till och med de populära hade tystnat och iakttog oss nu med intresse.

”Jag har inget emot det, har du?” sa jag lekfullt och satte mig ner bredvid honom. Efter ett tag insåg alla blickar att vi inte var så intressanta där vi satt och babblade om musik, konst och böcker.

Jag insåg att jag skulle till en lektion tio minuter efter att den börjat och fick anstränga mig för att springa dit i mänsklig fart.

”Ursäkta att jag är sen, tog fel på tiden.” jag letade mig fram till den bänk jag brukade ha och slog upp samma sida som min bordskamrat Shara hade uppe. När alla sen började övergå till eget arbete så vände sig Shara mot mig.

”Vad har du som alla andra inte har! Shit alltså Tyler, att du lyckats få honom!” Hon sa allting så snabbt att det verkar som om hon bara har väntat på att få det ur sig. ”Jag såg att du satt med honom så jag ville inte säga något när vi började, men shit.” Shara var faktiskt riktigt snäll, hon var en av de få som jag faktiskt umgicks lite med på rasterna. Hon var riktigt söt, lite mullig men det tillförde bara en liten touch till hennes personlighet. Stora nötbruna ögon till guldlocke hår och en urgullig lite lolita-härmande stil fast mycket mera avskalad.

”Vad? Jag har inte honom.” Hon verkade inte ha hört mig och fortsatte;

”Men alltså jag fattar du är ju grymt snygg, men alltså han brukar ju inte gilla det precis. Alltså han har verkligen nobbat alla tjejer här i skolan! Men shit han är så snygg, och så är han ju ett år äldre.” Eller några hundra år yngre. Men jag hade aldrig sätt på Tyler som snygg, bara ett trevligt sällskap som erbjöd mig en droppe blod varje dag. Men när jag tänkte efter så såg han riktigt bra ut. Lång, snygg kropp lite sådär halvbiffig, mystiska mörka ögon som gjorde hela han, snygg benmuskulatur sen så hans läppar. Utan att jag insett det innan så insåg jag det nu att jag iakttagit han läppar, fylliga med blod.

”Haha, okej.” Det var det sista jag sa den lektionen. Shara satt och babblade på ganska mycket, så mycket så hon inte märkte att jag gled ur samtalet och bara stirrade ut genom fönstret.

Den lunchrasten träffade jag som vanligt Tyler vid den stora eken bakom skolan.  Jag iakttog honom på ett helt annat sätt än vad jag hade gjort tidigare, jag kollade in honom.

Han hade nu vant sig vid att jag brukade få någon droppe blod av honom så där han satt bredvid mig sträckte han fram sin hand. Men istället för att ta hans hand ville jag gå steget längre, jag tvekade lite innan jag gränslade honom där han satt och luktade på hans halspulsåder. Han blev lite rädd först märkte jag, han började darra lite.

”Är det okej att jag tar från halsen?” Viskade jag fram. Det var bra att jag frågade, jag fick hans förtroende för jag kände hur darrandet började avta. Människor kunde inte förstå hur mycket godare det var att ta från halsen, med nytt syrerikt blod direkt från hjärtat. Godast var väll att ta direkt från bröstet, för där var det som råast men då skulle jag aldrig klara av att behärska mig.

”Jag litar på dig.” Han såg lite skeptisk och orolig ut men han talade sanning.

”Tack.” sa jag med en lättad utandning. Vet inte vad jag hade gjort ifall han sa nej, jag hade troligen gjort det ändå men på ett våldsammare sätt = jag hade nog dödat honom då. Jag snittade ett litet hål med min nagel och lite blod sipprade fram, inte mer än två droppar den här gången. Han ryckte till lite men sa ingenting. Jag la mina händer på hans axlar.

”Är du säker på att det är okej?” viskade jag i hans öra, jag kände vibrationerna mellan oss.

”Ja.” Men det skulle inte ha spelat någon roll vad han sa i det läget. Jag såg hur blodet i hans halsven rann där så lättåtkomligt under hans bräckliga och tunna hud. Jag kände vibreringarna när hans hjärta dunkade allt fortare och fortare. Jag kände hur mina tänder började växa.

Förlåt förlåt för att det har tagigt så lång tid, men jag ska försöka skriva fortare.

Jag ställde mig snabbt upp och slog till honom på kinden. ”Fan!” svor han högt.

Det förvånade mig att huvudet satt kvar. ”Det där ska du få ångra!” morrade han åt mig.

Eric öppnade munnen men stängde den ingen.

”Tystnad!”

Kapitel 17

Min mammas röst ekade i rummet, och alla som pratade tystnade direkt, till och med Ian tystnade tvärt. En lampa tändes och lyste upp min mammas spända ansikte. Jag har aldrig tänkte på det förut, men vi är faktiskt ganska lika, likadana käkben, munnen och håret. Ögonen har jag aldrig fått se eftersom hon förvandlades när jag föddes. Men vi är ändå väldigt olika varandra, hennes elaka personlighet, full av tankar på hämnd och död. Nej, jag kan inte förstå hur hon fått såna tankar, hemska saker har hänt henne men att döda flera för att någon sårat en själv, ja det kan jag inte förstå.

Hennes röst fick tillbaka mig till verkligheten.

”Jag vet att det har gått väldigt kort tid från mötet på ängen. Men en av Cullens nära vän är i Port Angeles ikväll.” Hon pausade och morrningar hördes, antagligen kommer det inte bara bli en som dör idag. ”Zoey, det var du som skulle ha koll på henne. Vilken tid kommer hon vara där?” frågade min mamma. Zoey? Hon måste skämta med mig! Zoey skulle inte spionera på någon, eller?

Vem vet, Zoey kanske inte är hennes gamla vanliga jag. Min blick färdades mot henne. Hon satt med ett hån leende på läpparna, mina förhoppningar sjönk..

”Hon kommer att vara där runt tio, så vi har mörkret på vår sida.” rösten som sa det lät inte som Zoey´s, men orden kom ur hennes mun. Är det ingen annan här som inte inser att det vi gör är fel?

Det kan väll inte bara vara jag? Jag kom ihåg Mia´s ord Du är inte den ända förrädaren, hade hon sagt. Men vem? Alla i det här rummet tänker bara på en sak: blod.

Mamma satte på en stor skärm som genast började spela upp bilder på en söt tjej i kanske 20 års åldern. Hon var väldigt vacker.

”Det här är Angela Weber, och hon är vårat första offer.” min mammas ord var kalla och hårda.

”Den som först kommer fram till henne, får henne.” Alla kastade sig upp från stolarna och började vråla saker som: ”Det kommer bli jag som får henne!” ”Jag ska döda alla som hindrar mig!”

Jag undrar vem av Cullens som känner Angela. Tanken på Cullens fick mig att komma ihåg Embry.

Jag måste se till så att vargarna och Cullens är där.

Alla var så upptagna om att bråka om vem som skulle få henne, så att ingen märkte mig när jag smet ut. Det var mörkt och dimmigt ute precis som i en läskig film, men det här är inte en film. Jag började springa in i skogen mot ängen. Minnet av att Embry undrat över hur jag skulle kunna kontakta honom visades i mitt huvud. Ett svagt skratt slank ut ur min mun. Jag visste exakt hur jag skulle kontakta honom. Jag blundade medan jag sprang och flöt tillbaka till minnet.

Jag satt på mitt rum när en killen kom in. Han var lång och smal, med ett allvarligt uttryck i ansiktet. Hans ansikte var in ramat av bruna lockar, riktigt söt.

Bakom honom kom pappa fram med ett brett leende på läpparna. Det där leendet är så falskt att inte ens ett djur skulle tro på det. ”Melissa det här är Cole. Han har en speciell gåva men tyvärr vill han inte gå med i Volturi, så vi tänkte att du ska få vara med honom ett par dagar tills du lärt dig använda hans gåva.” Jag sa inget utan bara tittade på Cole. Det var en stor lättnad att han tackat nej till att vara med i Volturi. Jag fick ett intryck om att Cole var en snäll och roligt person, och jag vill verkligen inte att han ska förvandlas till en stel, känslolös vampyr. ”Vad har du för gåva?” frågade jag Cole med ett snett leende. ”Jag kan skicka tankar till andra.” Jag nickade, det var en typisk gåva Aro ville att jag skulle ha.

Jag kom tillbaka till nuet och gick sista biten till ängen. Tankarna på Cole fick mig att undra vart han är nu. Snabbt skakade jag av mig dom tankarna och koncentrera mig istället på varför jag är här.

Embry´s Perspektiv:

Vi satt spända i Cullens vardagsrum. Ingen sa något, alla var försjunkna i tankar. Vi alla vet att något hemskt kommer hända ikväll, vilket inte alls är uppmuntrande. När Melissa gått hade jag stannat kvar vid platsen och bara andas in hennes doft. ”Jag förstår inte.” suckade Alice högt.

Ända sen vi kom hit har hon försökt se in i framtiden efter några beslut, men allt är svart.

En liten del av mig anande att det var Melissa som gjorde det, men även någon annan kan säkert göra Alice blind.

Embry, kom till ängen..fort. Dom har bestämt sig. Jag stelnade till. Mitt hjärta började slå fortare och jag vart varm i hela kroppen. Det var Melissa´s röst. Snabbt ställde jag mig upp och börja springa mot dörren. Redan innan jag hunnit kasta mig ut ur huset skakade mina armar och ben våldsamt.

Jag hörde dom andras röster skrika mitt namn, men jag fortsatte framåt.

Tanken på att Ellinor valt vem dom ska döda skrämde mig, men att får träffa Melissa...det går inte att beskriva. Även om vi träffades för några timmar sen så känns det mer som en evighet.

Jag förvandlades till varg och sprang in i skogen. Mina tassar rörde sig snabbt över den futtiga marken. Vinden blåste runt min päls och fick mig att springa ännu fortare.

Mellan träden började jag se ängen. Jag förvandlade mig tillbaka till människa och började gå ut på den stora dimmiga ängen. Min blick vandrade sakta över ängen och stannade vid en stor gran. Där bredvid granen satt hon, hennes ansikte i det dimmiga ljuset gjorde henne mystiskt och gjorde att hon såg mer sagolik ut än innan. Hon kände såklart min lukt. ”Embry.” viskade hon med mjuk röst. Hon kunde lika gärna ha sjungit för mig, hennes ord var som en sång.

”Melissa.” var det ända jag sa. Jag såg hennes mungipor dras till ett leende, och i nästa sekund stod hon framför mig. Hennes ögon var fortfarande lysande röda men jag kunde ändå se lite av hennes vanliga ögonfärg. Sakta la jag mina armar om hennes midja och drog henne närmare mig. Hon lutade sig mot mig och våra läppar möttes. I det ögonblicket var allt perfekt, alla problem var som bortblåsta, tankar på att oskyldiga skulle dö om vi inte stoppar det, den fruktansvärda tanken att vi kanske aldrig kommer kunna vara tillsammans, allt det var som bortblåst. Det ända som betydde något var vi två. Melissa avbröt kyssen och kollade allvarligt på mig.

”Det är bestämt. Dom kommer attackera en oskyldig flicka i Port Angeles vid tio tiden.” Hennes röst var tonlös. Jag visste inte vad jag skulle säga. ”Eh..Vad heter hon?” var allt jag fick ur mig.

”Angela Weber. Ni måste stoppa dom.” Jag visste vem Angela var, hon var en snäll och väldigt omtyckte tjej, en av Bella´s gamla klasskompisar tror jag. ”Ja vi ska stoppa dom.” Jag fick en konstig känsla i magen, som om något annat också kommer att hända ikväll, men jag kan inte lista ut vad. För att försöka få bort den konstiga känslan la jag mina armar om Melissa igen och kysste henne intensivt. Hon besvarade kyssen, och jag drog ner oss på marken. Vårar läppar särades och tungorna började leka med varandra.

Hett

Källa

Det har kommit ut en ny video på Bryce för Kate Spade. Väldigt fina färger.

Källa: Cullens

Ett stort grattis till Kristen Stewart som fyller 21 idag!

RÖSTA HÄR

• 6 april - Bloggen skapades. Jag skrev mitt första inlägg, som jag idag skäms över ;)
• 7 april - Bloggens första riktiga design. Headern:
• 9 april - Ny header igen.
• 27 april - Ny design i Eclipsetema.
• 11 juni - Jag var fortfarande nybörjare på koder och sånt, så jag pajade hela designen och var tvärsur på mig själv.
• 16 juni - Ny design igen - ja, jag var väldigt inne i att byta design x)
• 29 juni - EMMA BÖRJAR BLOGGA HÄR!
• 17 juli - EMY BÖRJAR HJÄLPA TILL HÄR!
• 19 juli - Ny design - IGEN.
• 4 augusti - Jag funderar på att sluta blogga.
• 12 augusti - Ny design. Ja, igen.
• 21 september - Johanna börjar skriva Moonlight här!
• 22 september - Emma börjar skriva Never say Never här!
• 25 september - Ny design igen!
• 26 november - Emma börjar skriva The Darkest Night när!
• 16 januari - Ny design, den nuvarande.
• 28 februari - ALEXANDRA BÖRJAR BLOGGA HÄR!

Hur länge har ni följt bloggen, finns det någon som varit med sedan dag 1?

Se resten här.

HEJ JAG LEVER! Amazing. Awesome. I'm alive! Jag har helt och hållet glömt bort att bloggen ens existerade! Jag har arbetat med läxor, designer, varit med kompisar, gjort läxor... Det har varit fullt upp! Jag är överlycklig och uppspelt förresten, det är vår! Jag blir ganska deppig November-Mars för att det är så kallt, mörkt, blött... Men det är April, sommartid och vår! Yay :D

Det har läckt ut flera bilder från Breaking Dawn, mest från smekmånaden tror jag...
Och ni kanske undrar varför ingen av oss bloggare lägger ut dom? Men eftersom dom har läck så är det inte Summit som har lagt ut dom. Och med alla respekt för Summit och skådespelarna så kommer vi inte lägga ut dom.

Om det skulle vara så att flera av er vill ha en länk till bilderna, kommentera så kan jag lägga ut en länk.

Ha det bra.

P.S Ett kapitel av Never Say Never är påväg! D.S