Kapitel 6

Jag skickade iväg sms:et till Embry. Åh min Embry, jag hoppas att du är okej. Jag krossade telefonen så att igen skulle veta att jag tagit kontakt med dom. Vi satt på flygplanet tillbaka till Volterra. Jag satte längst bak med Demetri och Felix framför mig. ”Snälla låt mig gå.” snyftade jag fram. Demetri vände sig om och såg med beklagande blick på mig. ”Jag är ledsen prinsessan men vi har fått order av din far att hålla dig kvar här.” Jag hatar att dom börjat kalla mig för prinsessa eller ers höghet, kan dom bara inte kalla mig Melissa? Jag suckade och blundade. Jag hade använt Alice´s gåva förut när Abe inte märkte det och sett att Embry, Rose och Emmett kommer att försöka rädda mig om en vecka. Men en vecka, det är ju jätte länge. ”Ursäkta, kan jag få vara själv med prinsessan lite?” hörde jag Abe´s röst fråga. Vad ville han nu då? Abe hade tvingat mig att drick människoblod förut på flygplatsen, fast jag vägrat så han hade bara nickat åt Fredric som hypnotiserade mig. Jag hörde hur Felix och Demetri ställde sig upp och gick. ”Vad vill du?” muttrade jag surt. Han satte sig ner bredvid mig och jag öppnade ögonen. Abe och Fredric var tvillingar, båda hade svart spretigt hår och var väldigt muskulösa. ”Varför är du arg?” Åh, vad tror han? Dom tog bort mig ifrån alla jag älskar.
”För att ni förstör mitt liv!” skrek jag så högt att Demetri och Felix kom tillbaka. ”Är det nått?” frågade dom och jag suckade irriterat. ”Nej då, prinsessan vart bara lite sur.” sa Abe med vänlig röst. För vänlig. Jag himlade med ögonen medan Demetri och Felix gick tillbaka till där man styr planet.

”Okej, nu till saken. Aro har bestämt att han kommer hyra in några som som kommer att ordna en bal och det är meningen att du ska.” han avslutade inte meningen, istället kollade han ner på sina skor. Men en bal skulle kunna vara kul, om jag fick dela den med min familj. Men vänta nu, man kan ju ha en maskerad bal och när alla är utklädda så kanske bara kanske jag kan rymma. Men vampyrerna skulle känna på min doft att det är jag. Men finns det ingen i Volturi armén som kan ändra någons doft? ”Jag förstår att det kanske är lite jobbigt för dig att ha en bal efter allt som hänt men du ska veta att jag vill hjälpa dig.” Jag drogs iväg från mina egna fantasier och stirrade chokat på Abe. Hans röst lät inte vanlig utan sårbar, han brydde sig verkligen om mig. Och hans blick, åh, jag har inte ord för att beskriva den. ”Abe jag vill vara ärlig mot dig. Jag känner dig inte så bra men du verkar snäll.” bortsett från en liten detalj. Han hade hjälpt Volturi att föra bort mig. ”Men jag älskar någon annan.” jag viskade det sista ordet, rädd för att han skulle ta illa upp. Och jag hade rätt. Han vände sig hastigt om och såg in i mina ögon.
”Du menar den där hunden!” skrek han. Mitt hjärta började slå oregelbundna slag. Han kanske skulle döda mig nu? Jag vågade inte säga nått, rädd för att om jag sa nått fel så skulle det kanske vara min död. Abe suckade och försökte att lugna sig själv. Han var faktiskt rätt snygg. Nej Melissa sluta det är Embry du gillar inte Abe. Kom ihåg det är hans fel att du är här. Sa en röst i mitt huvud. Abe hade lugnat ner sig lite och kollade mig i ögonen. Hans blodröda vackra ögon. Nej men vad håller du på med? Du kysste Embry för bara några timmar sen och nu spanar du in Abe! Men kan inte den där rösten bara hålla käften lite? Även fast jag visste att rösten talade sanning så kunde jag inte rå för att jag även gillar Abe. Men väldigt lite, eller kanske mer? Åh, jag önskar att Jasper var här.

”Det är dags för landning.” sa Demetri och gick fram till oss. Han satte sig bredvid Abe och dom började genast prata om att Abe och Fredric skulle bli mina liv vakter.
”Men det här är ju löjligt.” jag avbröt Abe mitt i en mening. ”Vad är löjligt prinsessan?” frågade Demetri. Men fattar han inte? Jag suckade och började förklara. ”Hela Volterra är ju fullt med vakter och nu säger ni att jag ska ha två liv vakter runt mig hela tiden. Jag hade ju det redan innan men snäll kan jag inte få ha lite frihet?” Jag var så irriterad nu. Dom sa inget utan satt bara tysta.

Planet stod nu stilla och jag gick av med Abe och Fredric bredvid mig. Jag kunde fortfarande inte använda min gåva. Och om jag ska vara ärlig så kände jag den men det var som om den var blockerad och det stör mig väldigt mycket. Jag började gå mot Aro, han var inte ens värd att få bli kallad pappa. ”Aro, kan jag få tillbaka min gåva nu? Det plågar mig att jag inte kan använda den, kraften brinner i mig och jag vill bara få ut den.” sa jag och log mitt sötaste leende. Han tänkte efter en stund men men nickade sen. ”Melissa!” skrek Jane och kom springandes mot mig. Yes, äntligen nån som säger mitt namn. ”Jane!” skrek jag och hon kramade om mig. Jag hade inte fått chansen att prata med henne eftersom hon och Alec hade åkt ett annat plan med vakt-styrkan. Jag andades in hennes doft. Söt vanilj, hon hade kanske köpt en ny parfym? Måste fråga henne det för i så fall vill jag också ha den parfymen. ”Melissa, jag har varit så orolig för dig. Hur kunde du ens tänka tanken på att stanna hos dom? Jag medger att Edward är grymt snygg men ändå, du visste att Volturi inte skulle tillåta det.” Jag skakade på huvudet. Hon var inne på helt fel väg. ”Det var inte för Edward jag stannade. Visst han är snäll och så men han har ju Bella och...” jag avslutade inte meningen och hon kollade frågande på mig. Jag skakade på huvudet. ”Vi tar det sen.” viskade jag och hon nickade.
”Har du hört att Aro ska ordna en bal för dig?” frågade hon och log. Jag visste att hon inte gillade klänningar och klackskor men och försökte låta intresserad för min skull. Jag började skratta.
”Jane, du kan inte lura mig. Du vill helst använda din gåva på Aro tills han går med på att strunta i balen.” sa jag mellan mina skrattattacker. Hon skrattade också. ”Nått sånt.” sa hon glatt och vi började gå in till mitt rum.

Jag satte mig ner på min säng och hon satte sig bredvid mig. ”Okej, nu måste du berätta allt!” sa hon och började studsa på sängen. Det påminde mig om hur Alice är, full av energi och kan aldrig sitta still. Jag suckade. Ska jag berätta allt för henne eller bara lite. Och ska jag verkligen nämna Embry?
Jag bestämde mig för att nämna honom men att ta bort delen då vi låg och hånglade ute i skogen precis innan dom kom och tvingade mig tillbaka. ”Okej, jag träffade dom först på ängen och då Carlisle att han var Carlisle Cullen, jag kommer ju ihåg honom eftersom pappa har berättat mycket om honom. Sen så läste Edward mina tankar och då märkte han att jag inte vill döda några så han frågade om jag ville stanna. Och jag sa ja.” jag fortsatte att berätta för henne och hon lyssnade noga.

”Så du vill inte stanna här?” frågade hon när jag berättat nästan allt för henne. Jag suckade och skakade på huvudet. ”Okej jag förstår men stanna åtminstone tills balen är över.” Jag har alltid velat gå på en bal men efter allt som har hänt, jag vet inte riktigt. ”Okej, då men kan du hjälpa mig att rymma?” jag gjorde min sötaste valp-blick. Hon tänkte efter en stund men sen nickade hon och jag log. Men Janes hjälp kommer det nästan att bli enkelt att rymma.

Vi satt och pratade fram tills jag skulle gå och lägga mig. Jag måste få kontakt med Embry innan jag går och lägger mig. Caius hade bestämt att balen skulle vara nästa fredag, och det är tisdag nu. Jag hade övertalat pappa att alla vampyrer som vill får komma. ”Jane har du din mobil på dig?” frågade jag henne. Hon kollade i fickorna på sina jeans och tog fram en Iphone 4. Det skulle vara tråkigt att förstöra den men hon kan ju alltid stjäla en ny. Jag gick in på toan. Men jag kan inte Embry´s nummer. Hm, okej tänk nu. Renesmee´s kan jag nog. Jag slog in numret och signaler gick fram.

”Renesmee” sa hon, jag suckade, hennes röst. Jag saknar henne verkligen.
”Hej, Nessie. Det är Melissa.” viskade jag och hon började skrika.
”Melissa! Jag kan knappt tro att det är du. Alice såg att vilka vampyrer som vill kan komma på balen så Rose, Emmett, Jasper och Alice kommer att rädda dig medan vi andra står utanför.” Hon pratade så snabbt så att om jag inte var halv-vampyr skulle jag bara höra:bla bla bla.
”Okej, bra. Men jag tror att Aro har balen bara för att jag ska hitta en killen som han tycker är mäktig och har nån bra gåva.” Jag hade fått upp lite av hans tankar förut.
”Jaha, okej. Men du älskar ju Embry.” sa hon och hennes röst lät inte heller lika glad längre.
”Ja, jag vet och det är därför jag är rädd att Aro ska få reda på att jag älskar honom för Abe vet det nu.” sa jag och suckade.
”Oj.” sa hon bara. ”Melissa, kommer du?” ropade Jane. Jag hade helt glömt bort att hon var här.
”Måste gå ses.” sa jag och la på. Jag suckade, nu ska jag förstöra den här fina telefonen. Jag tog ett hårdare tag om den och lät mina fingrar krossa den. När jag var klar gick jag ut till Jane som stod vid min säng. ”Varför tog det så lång tid? Och var är min telefon?” Hon kommer verkligen bli arg när jag berättar att jag tog sönder den. ”Eh, jo jag vart lite arg och jag råkade förstöra den., jag lovar det var inte med flit.” Fast jag ljög ju men jag kunde inte riskera att hon skulle få reda på att jag pratat med Nessie. Jane skakade av ilska och jag tog snabbt hennes gåva ifrån henne. ”Ge mig min gåva!” skrek hon. Jag stod helt stum. Det här var första gången hon skrikit åt mig och bara för en telefon.
”Jane, det var bara en telefon. Jag kan fixa en helt ny till dig.” sa jag och hon började lugna ner sig lite. ”Förlåt mig Melissa men jag har haft konstiga humör svängningar den senaste tiden.” sa hon och jag satte mig ner bredvid henne. ”Det är okej, det har hänt ganska mycket på bara några dagar.” sa jag och tänkte tillbaka på allt som hänt och nu om bara tre dagar så ska jag ha en bal och under den så kommer jag rymma. Oj, mitt liv är verkligen uppochnervänt. ”Godnatt, Jane” sa jag och gäspade stort, jag var riktigt trött. Hon skrattade och verkade vara på bra humör ingen. ”Godnatt.” sa hon och lämnade mig ifred. Jag gick och la mig i sängen, slöt ögonen och somnade in i en dröm.

Jag stod på en strand, solen lyste upp vattnet. Det var varmt och jag antog att jag var någonstans i Sydamerika kanske? Jag hade en vit klänning som gick ner till mina knän.
”Du är vacker.” hörde jag en röst säga bakom mig. Jag vände mig hastigt om men jag såg inget.
Nått rörde sig vid några buskar och en man stod där. Jag kunde inte se vem det var eller hur han såg ut bara en lång skugga. Han tog ett steg ut och nu såg jag vem det var. ” Så synd att du måste dö.” viskade han och jag vaknade.

Så vad tycker du? Kommentera!
//With Love Emma <333

I en ny intervju, har Kellan Lutz pratat om vad Twilight fan kan se fram emot med hans karaktär i The Twilight Saga: Breaking Dawn.
Emmett’s karaktär kommer att vara med relevant, som det händer i boken, och öppna en liten dörr som kommer att tillåta oss att se hur Emmett är.
Medan Emmett har ett par små scener i twilight (som mest sjyddar Edward och Bella i trucken när James jagade dem), hans del i New Moon var väldigt liten. I Eclipse, for han trots allt se lite utav karaktären slåss (och han är viktig i bråket mellan honom och Paul som vi tack och lov fick se i filmen) Fortfarande gillar inte Kellan att Rosalie, Carlisle och Jasper har deras bakgrundshistoria, men Emmett har inte det (Fast det var ett utkast på Stephenie Meyer hemsida.
Så, det skulle bli intressant att se Lutz i någon mer ut skjutande roll i  Breaking Dawn. Det är två scener som kommer från breakin Dawn där Emmett verkligen är på toppen - Armbrytnings scenen och smekmånadspratet med Edward.
Lutz pratade och om hur han ser fram emot att arbeta med Bill Condon.
“Jag älskar hans jobb, jag har allla hans filmer och ser fram emot att träffa honom och jobba med honom.

[Källa]//Emma

via breakingdawnmovie.org

/Julia

Olga Fonda (Love hurts)

Janelle Froehlich (Hacienda Heights)

Masami Kosaka (The Runaways)

Sebastiao Lemos (Força-Tarefa)

Amadou Ly (The tested, The bridge)

Ty Olsson (2012)

Wendell Pierce (Ray)

Carolina Virguez (Matalobos)

via thetwilightsaga.se

/Julia

            Extra material: 

• Ljudkommentarer med Kristen Stewart, Robert Pattinson och Stephenie Meyer
• 6-Delad dokumentär om skapandet av filmen
• Dokumentär
• Borttagna och förlängda sener
• Bild galleri
• Edward Fast Forward
• Jacob Fast Forward
• Musikvideo från Muse och Metric

Åh vad jag längtar tills den kommer ut! :D
[Källa] //Emma <3

Nu när det är grått och kallt ute (ialla fall hos mig) så behövs en STEK HET bild. Och Kiowa Gordon (aka Embry Call) hjälper mig gärna. ;D
VARNING FÖR ANDNÖD!!

"Emma, ta det lugnt nu, andas!" JAG ÄR I HIMMLEN! 
//Emma

Jag vill gärna veta hur gammla ni är som läser bloggen ifall jag kanske ska börja översätta fler interjuver till svenska eftersom dom flesta är ju på engelska.
Så dagens fråga är:

Hur gammal är du?


Och så tar vi dagens bild också :)

Jag smälter för hans leende!!! Bilden hittade jag hääär.
//Emma

Okej, jag tror att dom flesta redan har sett den här men ni som inte har det så är den se värd. Haha, okej, jag ska nog varna känsliga Team Edward fan, men jag som är Team Jacob gillar den. Hahaha, guud vad bra jag är på att beskriva då (inte), men men. 

//Emma

Fint fint :D

[TF] //Emma

Hon är ju söt och så men enligt mig så är ändå Mackenize bäst som Nessie.

Jag är ledsen för att min uppdatering inte varit på topp dom senaste dagarna men jag har haft väldigt ont i huvudet och det är därför kapitel 6 av Never Say Never inte har kommit upp. Men jag mår bättre nu och sitter och skriver så fingrarna glöder, haha.

[Källa] //Emma

Sååå här har ni Kapitel 5 av Never Say Never ! Det här kapitlet blev från Embry´s synvinkel men nästa så blir det Melissa ingen. Jag vill bara tacka er för alla fina kommentarer! DET ÄR NI SOM GÖR ATT JAG FORTSÄTTER SKRIVA!! Jag har läst varje kommentar flera gånger och jag blir lika glad varje gång. Men nu ska ni få läsa.

Kapitel 5 Embry´s perspektiv

Felix började dra bort Melissa från ängen. Melissa sparkade för att komma loss men han låtsades inte om det. Jag mötte hennes ögonen, rädsla, kärlek, hat och mer rädsla. Vi måste göra något! Tänkte jag till dom andra i flocken. Jag tog ett steg framåt redo att attackera men såklart skulle Sam och Jacob hindra mig. Embry nej, dom vill att vi ska attackera och du vet mycket väl att om du tar ett steg närmare så kommer Felix att slita huvudet av henne! Jag vacklade till, Jacob brukar inte säga sånt och han vet exakt vad jag känner. Jacob tänk om det var Nessie istället för Melissa. Jag visste att han inte menade något illa men jag kan bara inte låta mitt liv tas ifrån mig utan en fight. Jake kollade på Melissa och sen tillbaka till mig. Han visste inte om han skulle låta mig attackera eller inte. Jake snälla skynda dig hon försvinner snart. Tänkte jag till honom. Melissa försvann allt längre och längre ut på ängen. Om inte Felix hade haft ett tag om hennes hals så skulle jag varit hos henne för länge sen. Nej, jag kan inte vänta hon får inte åka tillbaka till Volterra. Jag tog ett språng ut och började springa allt vad jag hade men två stora händer höll fast mig. Jag morrade och börja försöka slita nacken av han som höll fast mig. ”Embry! Gör det inte dom vill att du ska springa efter mig!” Jag stelnade till, den rösten kan jag känna ingen var som helst och det känns som om hon pratar direkt till mitt hjärta. Jag såg mig om och det var Emmett som höll fast mig. När han såg min blick släppte han greppet. Jag gick till en buske och förvandlades tillbaka till människa. Jag satte på mig ett par shorts som låg där. När jag var klar gick jag tillbaka till dom andra med tunga steg. Melissa var nästan helt bortom syn håll nu men jag kunde se stora tårar på hennes kinder och jag kände att jag också grät. Min älskade Melissa borta. ”Hejdå, Carlisle” sa Aro och sen var alla borta.

”Melissa” hörde jag Nessie gråta och om Rosalie kunde gråta skulle hon också göra det. Nej vänta nu Rosalie? ”Ja, hon ville att Melissa skulle bli hennes och Emmett´s dotter.” förklarade Edward. Jag trodde att Rosalie skulle göra nån sur grimas men hon bara satt och stirrade på inget. Och för första gången i hela mitt liv och antagligen den sista också tycker jag synd om henne. Jag satte mig ner på marken med huvudet i mina händer. Jag kunde se framför mig hur Volturi tvingar Melissa att använda hennes gåva och dom där andra vampyrerna Abe och Fredric. Abe´s blick när hans såg på Melissa var som min men konstigare, jag vet att han gillar henne och han har säkert några planer i bakfickan. Jag kände en kall hand på mina axlar och kollade upp. Rosalie? Hon stod där och var inte alls lika vacker som hon brukar vara hon såg snarare hemsk ut. Hennes vanliga blonda hår var lerig och hennes ögon var blanka och helt döda. Och nu visste jag hon var ingen elak häxa, hon hade ett hjärta som hon hade gett till Melissa, precis som jag. ”Embry, jag vet att du älskar henne och du ska veta att jag också gör det.” hennes röst sprack nästan och jag såg hur det här plågade henne.
”Rosalie, jag ska göra allt för att få tillbaka henne även om Jacob godkänner det eller inte.” jag la en hand på hennes axel och hon hajade till. Ingen av oss var beredda på det. ”Jag och Emmett kommer att hjälpa dig.” när hon sa det kom Emmett fram till oss. ”Det är dags för Volturi att inse att man inte kan göra som man vill hela tiden.” Jag log, nu var jag i alla fall inte ensam och om sanningen ska fram så tror jag att Emmett och Rosalie kommer att bli bra adoptiv föräldrar till Melissa.
”Jag vet att Melissa älskar er och vill ha er som hennes adoptiv föräldrar.” Rosalie sken upp som en sol. Emmett började skratt och jag kunde inte hålla mig ifrån det heller. När vi äntligen lugnat ner oss såg vi att det bara var vi kvar. Hm, dom andra måste ha återvänt. ”Okej, vi gör såhär, vi väntar en vecka kanske och sen när dom minst anar det smyger vi in oss och ser till att vi dödar Abe först eftersom det var han som gjorde så Melissa inte kunde använda sin gåva och sen blir det lätt.” När Emmett sa det lät det nästan som en lek men jag visste att det skulle bli svårare än så. Men en vecka utan att träffa Melissa, kan jag klara av det? Tveksamt men jag måste. Vi sa hejdå till varandra och jag återvände hem till mig. Jag hade fortfarande inte fattat än vad som hänt. Det ända jag visste var att jag skulle göra allt som står i min makt för att få tillbaka min kärlek, mitt liv. Jag la mig i sängen och tänkte på när jag hade berättat för henne att jag var präglad på henne. Jag somnade in till en drömlös sömn.

”Embry, vakna.” Jag öppnade ögonen och såg Quil´s ansikte. ”Mhm?” Quil såg inte heller ut att må så bra men kämpe som han är så har han försökt att gå vidare men jag visste mycket väl att Quil också gillar henne. Jag kunde inte ens tänka henne´s namn det gör bara så ont.
”Jag vet att du inte mår bra så du behöver inte patrullera idag.” Jag suckade lättat ut. Jag vet inte om jag hade orkat springa idag men jag var nästan helt säker på att alla från Volturi inte återvände hem utan att någon eller några vaktade och höll koll på ifall vi skulle försöka ta tillbaka henne. Quil gick ut ur mitt rum och jag försökte somna om men minnet om när ”hon” fördes bort kom fram hela tiden och jag orkade bara inte med det. Jag snubblade upp ur sängen och tog på mig ett par mjukis byxor bara. Oftast brukar jag aldrig ha mjukis byxor men jag tänkte inte göra nått idag. Jag gick ut och satte mig i soffan och slog på tv:en. Nyheterna. ”Igår vid 00.45 stals ett plan från Seattel flygplats. Man ser inget på övervaknings kamerorna bara planet som försvinner och sen en blod fläck. Poliser och forskare har tittat på bandet flera gånger men det finns inget som kan ha orsakat att planet försvann och den mystiska blod fläcken. Några tror att det är spöken och andra tror att man kan göra sig osynlig men ingen vet ännu. Om du vet något om det här kontakta polisen så fort som möjlig.” Det slogs om till vädret. Undra vad polisen skulle säga om jag ringde och talade om att det var en mäktig vampyr klan som hade stulit planet. Men blod fläcken? Den måste ha kommit ifrån ”henne” eller en människa som dom drack. Men jag svär på att nästa gång jag ser dom där jävla Volturi ska jag slita nacken av varenda en! Mina armar börja skaka. ”Nej, Embry, du ska inte förvandlas nu.” sa jag till mig själv men avbröts av att min mobil fick ett sms. Jag sprang fram till bordet där den låg på och kollade på numret. Hm, dolt nummer. Jag öppnade sms:et.

Embry, min älskling. Jag använde Alice´s gåva lite igår och fick en syn av att du, Rose och Emmett försöker ta tillbaka mig om en vecka ungefär och jag hoppas att planen lyckas. Jag vill bara vara i dina armar just nu. Men jag måste varna er Volturi förväntar sig att ni ska försöka ta tillbaka mig och dom är redo, men jag ser inte att någon av er dör eller nått men va försiktiga. Ring mig inte eller ta kontakt med mig för dom vaktar mig hela tiden. With Love, your life. <3

Jag ville fråga henne var ifrån blod fläcken kom men jag måste klara det här. Hon tror på oss.

Resten av dan låg jag bara i soffan och stirrade ut. Jag varken åt eller drack, jag var helt tom. Mitt hjärta väger säkert flera ton. ”Embry? Är du här?” hörde jag Bellas röst ropa. Jag svarade inte men hon hörde antagligen mina tunga hjärtslag. ”Åh.” var allt hon sa när hon såg mig. Hon satte sig mittemot mig i fåtöljen. ”Jag vet att du är ledsen, det är Nessie och alla andra också. Utan Melissa är allt dött, tråkigt.” När hon sa ”hennes” namn hajade jag till men fick snabbt tillbaka mitt lugn.
”Du vet när Edward lämnade mig och hur förstörd jag var då och om jag ska vara ärlig så är det samma sak med dig. Du ser helt förskräcklig ut och jag slår vad om att du inte har ätit något idag eftersom din mage kurrar hela tiden.” Hon log ett lite snett leende. ”Vill du ha lite mat? Jag kan göra lasagne, jag har nämligen hört att det är din favorit.” När hon sa lasagne kurrade min mage så högt att hon började skratta. ”Jag tar det som ett ja.” sa hon och gick in i köket. Åh, Bella var som min extra mor, hon var alltid här och städade, gjorde mat och allt. Även om jag älskar min mamma så är hon aldrig hemma, men det är ju inte jag heller, men hon städar inte bryr sig inte om det inte finns mat i kylskåpet. Det ända hon bryr sig om är när jag försvinner varje natt när jag ska patrullera. Dom andra i flocken vill att jag ska berätta för henne att vi är varulvar men regeln säger att inga får veta det om vi inte är präglade på den. Men Jacob, smart som han är så hittar han alltid genvägar. Jag skrattade åt ett gammalt minne. ”Maten är klar.” sjöng Bella och kom ut från köket med en bricka i handen. Det doftade ljuvligt och jag slickade mig runt munnen. Bella började skratta och jag skrattade med henne. Hon ställde brickan på borde och jag började äta. Det smakade...hm det finns inte ord för det kanske fantastiskt. ”Bella, du är den bästa kocken jag någonsin träffat och kommer träffa.” sa jag och hon log. ”Nä, Edward är mycket bättre än mig.” sa hon. Jag skakade på huvudet. Hon kunde aldrig ta åt sig äran eller nått hon brydde sig för mycket om andra. ”Det tror jag inte.” sa jag och log ett snett leende. Om hon var människa skulle hon ha rodnat. Jag fortsatte att äta och Bella försvann in i köket ingen.
Åh allt jag vill veta är att ”hon” mår bra och är okej.

Det var kapitel 5 ! Så kommentera nu ! Vad tycker ni???? Jag har redan börjat på kapitel 6 och jag skulle tro att det kommer upp ikväll eller imorgon :)
//With Love Emma ! <333 

Behöver jag säga nått? :)

[TTS] //Emma

Jag ber om ursäkt för att min uppdatering inte har varit så bra dom senaste dagarna men jag ska skärpa mig. Och om ni har tur så kommer kapitel 5 av Never Say Never ut :)

[TLD] //Emma

[MT] //Emma

Favorite movie (The Twilight Saga: Eclipse)

Favorite actor (Taylor Lautner, Robert Pattinson)

Favorite actress (Kristen Stewart)

Favorite drama movie (The Twilight Saga: Eclipse)

Favorite Screen Team (The Twilight Saga: Eclipse; Kristen Stewart, Taylor Lautner & Robert Pattinson)

Favorite Movie Star Under 25 presented by Moviefone (Robert Pattinson, Kristen Stewart, Taylor Lautner)

/Julia

Seth Clearwater (Booboo Stewart) får stå för dagens bild.

Såå sööööt !
//Emma

//Emma

Eclipse vann priset för "Best fantasy movie" och Nikki, Jackson och Krsiten tog emot priset.

Nikki Reed:

Jackson Rathbone:

Mer bilder kommer nog sen.

[TF] //Emma

Uppdate : Hittade några bilder från när dom hämtar priset för "Best fantasy movie"

[Källa: MT]
//Emma

Kristen vann "Best fantasy actress" 

Jag bara älskar hennes kläning !
[TF] //Emma

One of the things Nikki Reed looks forward to exploring in "The Twilight Saga's Breaking Dawn" apparently involves Taylor Lautner. In a recent interview with People magazine, the Rosalie Hale of the "Twilight Saga" series reveals she is excited to tackle the bonding that develops between her character and Taylor's Jacob Black.
"Selfishly, I'm really pleased with my relationship with this kid, but I really like the way it affects my relationship with Jacob," the 22-year-old first said as referring to baby Renesmee. She continued to explain, "In the first part of the books Jacob and I hate each other, but we bond over this baby and we develop this connection that is really powerful."

The "Thirteen" actress also compared her real life friendship with Taylor to the one their characters share during the chat at a Cirque du Tacori event in Santa Monica. "It feels similar but at the same time more volatile than the relationship that I have in real life with Taylor," she admitted. "We're obviously buddies, but there's a playfulness that we get to explore that wasn't there before."

Both Nikki and Taylor will reprise their role of Rosalie and Jacob in "The Twilight Saga's Breaking Dawn". Along with Robert Pattinson and Kristen Stewart, they will be joined by newcomer Mackenzie Foy, who has been set as Renesmee, and a slew of other actors filling the vampire roles, including Maggie Grace and MyAnna Buring.

"The Twilight Saga's Breaking Dawn Part I" itself has been scheduled for U.S. release on November 18, 2011. It will be followed by "The Twilight Saga's Breaking Dawn Part II", which has been set by Summit Entertainment to hit theaters on November 16, 2012.

[TF] //Emma

Jag var och såg The last airbender igår, ni vet Jacksons nya film.
Ni som inte har sett filmen och inte vill veta lite vad den handlar om LÄS INTE DETTA!!


Jag tycker att filmen var skit bra! Mycket action och sånt. Och det bästa av allt många heta scener med Jackson :)
Det ända som störde mig var slutet, jag ville ju se mer !! Haha, men man får väl vänta tills nästa film...
Filmen är ett helt klart måste om man gillar Jackson. :)

//Emma

Snygg som alltid :)

[MT] //Emma

kan du inte gör fanfic om emmett &rosalie??? SNÄLLA

Svar; Ja, det kan jag göra :) Ska nog börja skriva lite på en då, så första kapitlet kommer nog ut nån gång i veckan. :)

//Emma

De amerikanska nomaderna

Lee Pace (Small tragedy, Soldier’s Girl) spelar Garrett.

Toni Trucks (Music & Lyrics, Veronica Mars) spelar Mary.

Bill Tangradi (Numb3rs, Medium) spelar Randall.

Erik Odom (It’s Supernatural, To Hell and Back) spelar Peter.

Valorie Curry (Veronica Mars) spelar Charlotte.

Amazonas-vampyrerna

Tracey Heggins (Brothers & Sisters, Cold Case) spelar Senna

Judi Shekoni (Eastenders, har en egen talkshow i UK) spelar Zafrina

Den irländska klanen

Marlene Barnes (Harmony Town & Jigsaw) spelar Maggie

Lisa Howard (Nip/Tuck, Ugly Betty) spelar Siobhan

Patrick Brennan (mer känd som inom musik och teater) spelar Liam.

De rumänska vampyrerna

Noel Fisher (2gether, Max Keeble’s Big Move) spelar Vladimir.

Guri Weinberg (Burn Notice, The Closer) spelar Stefan.

Den egyptiska klanen

<
Omar Metwally (Rendition, Munich) as Amun.

Andrea Gabriel (Lost, House) as Kebi.

Rami Malek (Natt på muséet) as Benjamin.

Angela Sarafyan (Love hurts, The Good Guys) as Tia.

De europeiska nomaderna

Joe Anderson (Becoming Jane, High Life) spelar Alistair.

Eftersom min data krachade så har jag inte kunnat skriva på Never Say Never men jag satt uppe hela natten igår och skrev. Så här har ni kapitel 4 ! Och det dröjer inte länge innan kapitel 5 kommer upp. :)

Kapitel 4

1 timme, två timmar... Aro sa att om jag inte var hemma om fem timmar skulle han och dom andra komma och hämta mig. Jag hade tre timmar kvar innan dom skulle komma. Alla i Cullens och vargarna satt nere i vardags rummet och planerade om hur dom skulle hindra Volturi för att få mig tillbaka till helvetet. Jag gick ut från mitt rum och ner till dom andra. Embry vände sin blick mot mig och började gå.
”Kom, jag måste prata med dig.” sa han. Oj, okej det här var jag inte bered på. Vad skulle han kunna vilja mig? Jag nickade och följde efter honom ut. Han gick in i skogen och jag följde honom tätt i hälarna.

 Vi fortsatte att gå ända tills dom andra i huset inte kunde höra oss. Embry vände sig om och såg på mig med den där intensiva blicken.
”Melissa, du vet vad prägling är, eller hur?” frågade han, och ja jag vet lite om vad det är, Jacob är ju präglad på Nessie. Men vad hade det med det här att göra?
”Ja, det gör jag.” han nickade och gick fram mot mig så vi bara stod tre cm ifrån varandra.
”Melissa Volturi Cullen, jag älskar dig.” Oh my god han sa ”det”. Vad ska jag säga? Jag älskar honom också tror jag. Melissa, håll käften, bara kyss honom! Jag lutade mig mot honom och han böjde sig ner medan hans varma läppar nuddade mina, jag la armarna om hans nacke och tyckte mig mot honom. Han la sina armar runt min rygg och tryckte mig hårt intill sig. Det kändes som om vi två var en och samma person. Hans läppar kysste mig neråt mot min hals och jag lutade mitt huvud mot hans bröst. ”Jag älskar dig.” mumlade jag och jag kunde nästan se hur Embry log. Han lyfte upp mitt huvud med sin enorma hand och kysste mig ingen, fast hungrigare. Jag kysstes tillbaka lika hungrigt om inte mer. Han tryckte mig neråt så att jag landade på gräset med honom över mig. Jag avbröt kyssen och tittade upp på hans vackra ansikte.
”Men gumman vad gör du där nere?” skrattade han och drog upp mig i sin famn.
”Nån idiotisk varulv anföll mig.” skrattade jag och pussade honom lätt på kinden. Vi låg bara i gräset och kollade på varandra.

”Melissa, Embry!” hörde vi Alice ropa. Vi ställde oss upp och började gå mot henne.
”Det är snart dags va?” frågade jag och hon nickade långsamt. Vi gick tillbaka till huset.
Alla satt runt matbordet och pratade om hur dom skulle göra när Volturi kom. Jag satte mig ner brevid Renesmee som satt brevid Jacob.
”Okej, så här får det bli.” sa Edward. Han kollade på mig innan han fortsatte.
”Vi börjar förklara för Aro att du vill stanna och sen får vi se om det blir strid.” Jag hoppas verkligen inte att det kommer att bli strid, jag vet inte riktigt om jag skulle kunna göra illa någon från Volturi. Dom har ju ändå sett till så att jag fortfarande lever. Jag kanske bara borde ge upp. Jag suckade. Livet är inte lätt sa en röst i mitt huvud. Åh toppen jag hör fortfarande röster.

 Medan jag var försvunnen i tankar hade Renesmee och varg-flocken gått. Embry också. Jag kollade på klockan. ½ timme kvar. Alice kom fram till mig och la ena armen runt mina axlar.
”Du väljer rätt.” sa hon. Åh nej, snälla säg inte att hon sett mig återvända till Volturi. Jag skakade av mig den tanken, det kan inte stämma. Vi gick ut och började springa till ängen. Ingen sa något och det var knäpptyst i skogen som om alla visste vad som väntade. Kanske döden, kanske segern. Jag suckade. Varför?, varför just jag? Allt jag vill är att ha en familj som älskar mig och vill ha mig. Men inte ens det kan man få. Om Gud finns så måste han hata mig. Edward vände sig om och såg in i mina ögon. Han hade läst mina tankar. Kan man inte få ha lite privat liv?! Tänkte jag åt honom och han nickade och vände sig om ingen. Jag vet att han inte vill något illa men jag är bara så orolig just nu.

Vi kom fram till ängen, jag gick fram och ställde mig brevid Nessie, Jacob och Embry. Nessie vände sig om och kramade mig hårt och länge. ”Jag älskar dig, syster.” viskade hon och jag blev varm i hela kroppen. Hon var så snäll. ”Älskar dig också.” hon log och vi gick fram till Edward och dom andra som stod längst fram. ”Melissa, du får stå längst fram med mig, Carlisle och Jasper.” sa Edward och jag nickade. Jag ville helst bara springa här ifrån, vem vet hur arg Caius kommer att bli när han får reda på att jag tänker stanna hos Cullens? Nej ingen, men jag kan ju lova att han inte kommer att bli glad. Jag skakade av mina små grubblerier och började koncentrera mig på allas gåvor. Bella höll på med sin sköld, och Jasper försöker lugna Nessie. Åh stackars henne, hon måste vara skit rädd just nu. Förra gången hon mötte Volturi var ju när dom tänkte förgöra henne. Och nu står hon här ingen.

 Plötslig kände jag fler gåvor. Dom är nära nu! Tänkte jag och Edward nickade, han hör deras tankar.
Jag såg dom komma ut ur dimman. Oj, shiit dom har med sig hela armen och några andra. Alla hade en speciell gåva, kopiering, osynlig, ovanligt snabb är bara några av dom. Aro, Caius och Markus gick fram så att dom bara stod 30 meter ifrån oss. Jag tog snabbt allas gåvor, men det var svårt. Jag har aldrig haft så här många gåvor att kontrollera förut. Jag blundade för att kunna koncentrera mig mer.
”Carlisle, jag är besviken på dig. Du försöker stjäla min dotter som är prinsessan av Volturi.” sa Aro med kall röst. Jag morrade till.
”Nej, Aro, gamla vän. Jag försöker inte att stjäla henne, det är hon själv som vill stanna.” Allt han sa var sant, det är ju jag som vill stanna. Kan inte dom fatta det? Ingen i hela världen vill ju vara i helvetet. ”Hon är för ung för att ta såna beslut själv!” skrek Caius. Jag vill bara skrika rakt ut men om jag gjorde det skulle det försvåra allt och kanske leda till att det skulle bli strid direkt.
Jane som stod snett bakom Aro såg in i mina ögon med besviken min. Åh, nej, jag hade sårat henne när jag försvann. Jag kände lusten att bara springa in i hennes famn och ge henne en kram. Hon som hade hjälpt mig när jag haft svårt och smugglat ut mig när jag varit fången på mitt rum.
”Melissa, jag beordrar dig att komma hit nu!” sa Aro med hård röst. Jag tänkte precis säga nått när jag kände att alla som hade nån gåva började försöka nå den. Ett hårt slag kom emot mig och jag ramlade bakåt lite. Jag tappade kontrollen över alla gåvor. Åh nej, det här var det värsta som skulle kunna hända. ”Jag säger det ingen, kom hit!” jag började ställa mig upp. Jag blundade och letade efter min gåva, men jag kände ingen kraft alls i mig. Jag öppnade ögonen och såg in i ett par blod-röda ögon. Det var en kille runt 18 års åldern han hade svart spretigt hår och var väldigt muskulös. Jag försökte titta bort men han höll kvar min blick. Det måste vara han som gjort nått med min gåva. ”Melissa Elle Volturi, kan du vara snäll och ställa dig brevid mig.” sa han med en så vacker röst att jag inte kunde göra något annat än att göra som han sa.
”Nej Melissa, gör det inte!” hörde jag Renesmee ropa men jag brydde mig inte. Det ända som räknades var att jag skulle göra som han sa. Jag gick fram och ställde mig brevid honom.
Felix och Demetri tog fasta grepp om mig och låste fast mina händer. Killen som hade fått mig att gå fram till dom släppte min blick och jag föll ner på knä. Jag kände fortfarande inte min gåva men jag visste att han hade någon gåva typ som att han kan hypnotisera folk. Men jag visste fortfarande inte varför jag inte kunde använda min gåva. ”Melissa, det här är Fredric, han kan hypnotisera och han som står bakom Fredric är Abe. Abe kan ta bort andras gåvor ett litet tag.” förklarade Aro. Jag morrade lågt, jag ville varken veta vilka dom är eller vad dom kan göra. Jag tänker absolut inte stanna här. ”Carlisle, jag låter er leva för gamla dagars skull men om ni försöker föra bort Melissa eller något annat kommer ni att dö.” sa Aro.
”Men Aro, Melissa trivs inte i Volterra. Kan hon inte få stanna?” åh kom ingen snälla funka.
”Absolut inte! Hon ska tillbaka.” Aro nickade åt Felix och han började dra bort mig. Jag började sparka i ett försök att fly men eftersom han är mycket starkare än mig suckade han bara och kastade upp mig på hans rygg. ”Snälla snälla, låt mig stanna.” pep jag men ingen låtsades höra mig.
Jag vände mig om så att jag såg Cullens och vargarna.
Alla ville göra något men dom visste att om dom gjorde nått så skulle jag dö.
Farväl mina vänner, min familj.

Så, det var kapitel 4. Nästa kommer att bli längre men kommentera så jag vet vad ni tycker :) Och vill ni kanske läsa ifrån nån annans perspektiv än Melissas? I så fall vem? Kan vara från både Cullens, eller nån från The Wolf Pack eller kanske nån från nån i Volturi?
//Emma <3

SÅÅÅÅÅ JÄVLA HEEEEEEEEEEEEEEEEEEEET!!!!

[MT] //Emma

Gay, Lesbian and Straight Education Network´s Respect Awards gick av stapeln häromdagen, och närvarade gjorde Rami Malek, som skall spela Benjamin i Breaking Dawn. Modigt, och en stor kram till Rami som är intresserad utav sådana här frågor!





Källa;
BreathingTwilight

@Emy

"Fortfarande..." Jag var nära till tårar vid det här laget. Gör det bara! Sa jag för mig själv.
”Allt jag vill är att glömma. Det gör  så ont, och jag vill ingenting hellre än att bara glömma det. Så snälla, jag ber er.” Jag svalde hårt och sa det sista ordet med tunn röst. ”Snälla.”
Aro närmade sig.
Jag slöt ögonen.

Jag öppnade ögonen så fort jag kunde. Huvudet bultade och min hals sved, samtidigt som allting var suddigt och oklart. Var var jag, vad hade hänt?

”Är du okej?” hördes en låg röst någonstans bredvid mig, men jag kunde inte komma på vem det var. ”Dum fråga… Ness?” sa samma röst, fast den lät som om den var närmare mig den här gången. Jag tog ett osäkert andetag, jag hade inte lagt märke till behovet av syre jag kände. När den friska luften kom in i min kropp blev det plötsligt mycket lättare att tänka klart.

”Hallå?” Personen stod nu bredvid mig. Jag satte mig långsamt upp från bordet jag låg på, och såg mig omkring i rummet. Det var mörkt, och nästan lite fuktigt. Några facklor hängde på väggarna, men förutom det, mig och honom, vem han nu var, så var rummet tomt.

”Renesmee…” Samtidigt som han sa det så mötte min blick hans, och plötsligt var allt klart igen..

Leon. Volturi. Jacob. Emmett. Jane. Mamma. Pappa…

”Leon…” viskade jag. ”Vad hände?” Han såg på mig utan att svara. ”Hallå?” sa jag med lite lägre röst den här gången.

”Du svimmade”, sa han lågt. ”Du svimmade… för fyra veckor sedan. Vi trodde du var död… Du var helt stilla… Till och med dina hjärtslag var tysta.” När han såg chocken avspegla sig i mitt ansikte vände han bort blicken.

”Fyra veckor”, sa jag stilla. ”Det är något mer”, tillade jag efter några sekunders tystnad.

”Ja”, sa han med en suck. ”Cullens var här. De letade efter dig. Vi trodde det var kört, men de misstänkte ingenting. Så… de försvann ungefär lika snabbt som dem kom.”

”Vad händer nu?” Han vände sig mot mig igen, och ett lätt leende smög sig fram på hans läppar.

”Du bestämmer. Det är ditt val.” Sedan lade han till; ”Du vet att du har väldigt vackra ögon va?” Jag kände kinderna hetta, och tittade bort. ”Såhär är det. Vi känner knappt varandra, men bet du vad? Jag gillar dig. Du är verkligen jättetrevlig och så där, så snälla du, stanna här. Med mig. Med oss. Det kommer hjälpa dig att glömma. Nessie… Snälla.”

”Jag… vet inte. Förlåt…”

”Det är okej, jag förstår. Men det är bara det… Jag tror jag är kär i dig.”

Hemlig persons PoV;

”Snälla”, sa jag sött, men var egentligen så irriterad att jag kunnat slita huvudet av dem just nu. ”Snälla, snälla?”

”Vi talar sanning”, sa Caius lågt.

”Vi gjorde ingenting. Jag svär. Hon bara föll ihop”, sa Leon.

”LÖGNARE!” skrek jag.

”Lugn…” mumlade personen som stod vid min högra sida.

”JAG TÄNKER INTE LUGNA MIG! DE DÖDADE HENNE, PRECIS SOM DE DÖDADE HONOM!”

”Lämna”, sa Aro stilla. ”Lämna oss. Nu.”

”Aro…”

”Vi talar sanning”, upprepade Caius. ”Hon dog. Vi gjorde ingenting.”

”ERA…” började jag skrika, men förlorade kontrollen över mig själv. Ingenting var rätt längre. Allt jag såg var de monstrena framför mig ha ihjäl min älskade ängel.

”Lämna”, sa Aro igen. Jag nickade långsamt. Allt var suddigt,  och hade jag varit människa så hade tårarna runnit hejdlöst nerför mina bleka kinder. Det var det jag ville just nu, gråta.

Att ett enda litet misstag hade kunnat göra så här stora skador var obegripligt. Det var helt otroligt, det hände på ungefär en sekund. Vår familj slets i bitar under loppet på en sekund. Och allt pågrund av Leon. Allt pågrund av Leon, och ett meningslöst misstag.

”Vi ska”, sa personen till vänster om mig. ”Kom”, väste han, och jag hade inget annat val än att lyda. Jag försökte få kroppen att lyfta på benen, något som varit enkelt sedan jag blev vampyr, men ingenting hände.

Efter ansträgning och några sekunders förlamnad så lyckades jag få mina ben att röra på sig.

Innan vi lämnade rummet vände jag mig om en sista gång.

”Ni ska ångra det här…” väste jag, och gick.

Nessies PoV;

”Leon…” suckade jag. ”Förlåt. Vi känner inte varandra. Vi har pratat några enstaka gånger, och du är jättesnäll. Men jag vet inte, jag kommer på sätt och vis alltid att hata dig, men ja, jag stannar… Och du… Skulle vi kunna gå någon annanstans? Det är för instängt här…” sa jag med ett litet leende. Jag sa sanningen. Det var svårt att erkänna det för sig själv, men jo, han var jättesnäll.

”Okej. Visst”, ett oskyldigt leende lekte på hans läppar, och jag fick en plötslig lust att kyssa honom. Ness, vad håller du på med? Du hatar honom! Gjorde jag det? Nej, inte egentligen. Bara… Jo, jag hatar honom. Han tog min Jacob ifrån mig, och det var ingenting som jag bara kunde förlåta honom för bara sådär. Medans jag var inne i mina fantasier så hade han gått mot dörren. Jag hoppade ner från bordet jag satt på, och gick med försiktiga steg efter honom.

Vi sträckte oss båda samtidigt efter dörrhandtaget, vilket ledde till att våra händer snuddade vid varandra. En våg av känslor träffade mig.

Hat, kärlek, vänskap, ångest, hat, glädje, mer hat, mer ångest, mer glädje…

Jag drog min hand tillbaka och han öppnade dörren. Jag kisade för det skarpa ljuset som lyste utanför.

FÖRLÅT! TVÅ MINUTER FÖR SENT, ni överlever? ,o

Bildbevis på att jag slog mig själv... Kommer senare. Eller imorgon. Nu ska jag soooova♥

Tankar ? ;D

/Julia

Asså, kan man bli vackrare? Svar: NEEEJ !

[MT] //Emma

Haha, jag var hos min kille igår och vad ser man då?

Bilden är inte så bra eftersom jag fotade den med min mobil, men åh ! Jag vill att det ska stå Eclipse på mitt tangentbord! Haha :)
//Emma

Vacker som alltid ! :)
[MT] //Emma

[MT] //Emma

Oh, jag är så jävla förbannad nu ! Asså jag satt och skrev på Never Say Never, på min andra data där jag har den och då ska såklar hela datan kracha ! Så jag är ledsen men jag kan inte lägga upp något kapitel idag. Pappa har ringt en kompis som ska komma ikväll och försöka fixa datan (och sen ikväll så ska jag på utvecklings samtal -.-) så om han klara av att laga den så kommer TVÅ kapitel upp imorgon :)
Puss till alla som orkar vänta <3
//Emma

Booboo snygg som vanligt :)
[MT] //Emma

Ja, jag har fått en ny data och jag har inte hunnit föra över alla min fanfictions och sånt, så nästa kapitel utav Never Say Never kommer att ta ett litet tag men jag ska försöka få upp iallafall ett kapitel den här veckan.
Men efter som jag älskar att retas så ska ni få en liten del av ett kapitel lite längr fram, så det blir lite SPOLIER.    

"Jag såg in i deras ögon, alla såg ledsna ut och ville göra något men dom visste att om dom gjorde nått skulle jag dö. Farväll mina vänner, min familj."

OH, där har ni nått att fundera över ! :)

// Emma

Hello fans!

Has it really been five months (and a day) since my last dispatch? In my defense, they’ve been five months spent immersed in the world of TWILIGHT – something I’m sure you can all appreciate. We’re in the thick of pre-production now, juggling everything from casting to storyboarding to location scouting, getting it all ready to go, but I do want to take a moment to announce to you exclusively a few of the amazing production team members who are hard at work alongside me, bringing these movies to life. I hope you’ll be as excited about them as I am:

Guillermo Navarro, who won an Academy Award for the beautiful PAN’S LABYRINTH, is our cinematographer. Guillermo and I have been painstakingly planning each shot, with a team of very talented storyboard artists.

Michael Wilkinson, our costume designer, is bringing his brilliant vision to the styles of all your favorite characters. Michael’s created fantastic looks for 300, WATCHMEN, and the upcoming TRON: LEGACY – just wait ’til you see his take on the vampire witnesses who come to Forks from around the globe.

Jean Black, our makeup designer, has worked extensively with the Coen Brothers and David Fincher, most recently making exquisite, award-winning contributions to THE CURIOUS CASE OF BENJAMIN BUTTON. I’m honored to be working with her.

Richard Sherman, with whom I made GODS AND MONSTERS and KINSEY, is on-board as our production designer. Richard’s one of my oldest collaborators and a terrific designer, and you may be interested to know that he also happens to be a lifelong vampire aficionado.

Our Oscar-winning visual effects supervisor John Bruno has been responsible for some of the most memorable special effects ever, with his groundbreaking work on display in everything from POLTERGEIST to AVATAR. He and his team are working intensely to develop solutions to the host of special effects challenges that Stephenie created for us in BREAKING DAWN, including that remarkable kid…

Wonderful, imaginative people all and very exciting, intense times for us. Even with the months of work we’ve already put in, we’re barely underway on the journey, and I do hope to get back to you much sooner next time with more news. Until then, thanks for your warm reception and continued support!

Very best regards,

Bill

[1pwl8e61f6laq@twifans]

/Julia

[ivy832@twifans]

/Julia