Idag kommer det inte bli så bra uppdatering på bloggen och jag tror ni vet varför. ^^ Efter jag har skrivit det här inlägget ska jag åka iväg och festa! Och jag tror att Julia inte kommer uppdatera så mycket idag heller.  

Vi ses nästa år! ^^

Det har kommit ut en finsk WFE trailer där det visas klipp som vi inte fick se i förra trailen.

Källa

Källa

                                     
Varför ska just Japanerna få så mycket i deras box? Spana bara in detta, det är helt sjukt mycket fler saker i deras, fast Japanerna får inte den här boxen fören i 18 mars. Men om du är i Japan då, passa på att köpa den! ;)

Källa

Idag klockan 20.00 visas Twilight på TV1000, så ni som har TV1000 (inte jag) KOLLA! ;)

Källa


UPPDATE: Såg även att efter Twilight så kommer New moon och den börjar klockan 22.00 ;)

Ashley´s bror (Joe) gav ett jätte gullit julkort till henne!

Källa

Förlåt att det har tagit en sån tid, men det har ju varit jul och sånt men nu ska ni få det efterlängtade (?) kapitlet av NSN! Enjoy!

Kapitel 11

”Embry, Embry, här är jag.” viskade en underbar röst, rösten var både bekant och okänd. Jag kollade mig runt för att försöka hitta den som viskat mitt namn. Och där, några meter innan havet stod den vackraste varelsen jag någonsin sett. Hon stod med ryggen mot mig. Hennes kropp var perfekt. Vinden tog tag i hennes långa blonda hår. Hon hade en sexig tajt blodröd klänning på sig som visade väldigt mycket hud. Även om klänningen är blodröd och hennes hud vit som snö måste jag medge att det var sjukt snyggt tillsammans. Hon måste vara vampyr, det finns ingen annan förklaring för hur hon annars ska kunna vara så vacker. Jag andades in doften av henne. Hon doftade blommigt och sött, men inte för sött. Konstigt vampyrer brukar lukta avskyvärt men det gör inte hon, kanske men bara kanske är hon inte en vampyr? ”Embry, kom till mig.” viskade hon med samma underbara röst. Sakta gick jag fram till henne. ”Varför räddade du mig inte? Varför?! Men det är försent nu, farväl!” skrek hon. Jag hann inte tänka innan hennes tänder var mot min hals.

Jag satte mig fort upp, hela jag var svettig. Bara en dröm, en dröm. Intalade jag mig själv. Den hade varit så verklig, för verklig. Jag gnugga mig i ögonen och kolla på klockan. Oj, shiit redan halv ett. Jag gick upp och in i köket. ”Godmorgon gubben.” sa mamma och kramade om mig. ”Godmorgon.” sa jag och satte mig ner på en stol. Mamma började genast att göra frukost till mig. Jag vet inte vad jag skulle göra utan henne, hon finns alltid där för mig även fats jag inte är hemma så ofta.

”Jo, din mobil har ringt hela morgonen.” Sa hon och jag drogs tillbaka till verkligheten.

”Eh, okej.” jag tog min mobil och såg att det var Jacob som ringt. Det kanske är om Melissa?

Fort gick jag in i mitt rum och ringde upp honom.

”Aha, det är Jake” han lät väldigt stressad, har det hänt något?

”Hej, det är Embry, ville du något?”

”Ja, det är bäst om du kommer till Cullens det har hänt en sak...” mer hann han inte säga. Jag slängde iväg telefonen och sprang ut till köket. ”Måste gå, men ringer dig sen om jag inte kommer hem.” ropade jag medan jag sprang ut och in i skogen. I en ända rörelse tog jag av mig mina shorts och satte fats dom runt ett av mina ben. Varulvs genen började brännas i mina ådror och jag lät den ta över min kropp.

Löven flög runt mig när jag sprang. Vinden tog tag under mina tassar och jag flög fram. Känslan som jag får varje gång jag springer är obeskrivlig, farten, vinden som omfamnar mig...den är helt otrolig. Jag kom fram till Cullens hus eller hus är nog fel ord, paradis eller slott skulle passa bättre. Jag förvandlade mig till människa och sprang upp för trappan. Utan att tveka slet jag upp dörren och jag hörde Rosalie muttra ”Han kommer förstöra huset.”

Jag ignorerade henne utan gick direkt fram till Jacob och Edward som satt i soffan.

”Vad står på?” frågan var riktad mot Jake men Edward svarade. ”Volturi kommer.” Mina händer började skaka våldsamt. ”Hur fan tänker ni?! Dom kommer ta Melissa med sig till deras...” jag tystnade tvärt när jag såg Jacob´s blick. Blicken sa tydligt sätt dig ner, du uppför dig som en barnunge! Motvilligt satte jag mig ner. ”Okej, så här är det. Vakterna kom på att Melissa var borta och då misstänker ju Aro såklart att vi har tagit henne. Men dom har ingen aning om att hon är död.” förklarade Jake. ”Och dom kommer tro att det var vi som dödade henne?” frågade jag och försökte ignorera smärtan i bröstet. Dom nickade sakta. Jag borde ha insett att det bara var en tidsfråga innan Volturi skulle komma på att Melissa är borta. Som Edward en gång sa 'Jane och Alec är kronjuvelerna i kronan' men Melissa är själva kronan. ”Har Alice sett något?” jag kollade runt men såg inte Alice eller Jasper någonstans. ”Dom var tvungna att gå för att antagligen är det ni eller så är det något anat eftersom det spelar ingen roll om ni är här eller inte, Alice kan inte se i framtiden här i Forks. Varför vet vi inte.” Jag antog att det var på grund av Nessie men såg inte henne heller här.

Och som svar på min fråga sa Edward: ”Hon och Bella är i stugan.” jag nickade kort. Carlisle kom ner för trappan och satte sig bredvid Edward i soffan. ”Jag har en teori om varför Alice inte kan se i framtiden här.” han tystnade och alla vände sina blickar mot honom. ”Jo alla vet att Melissa kunde kontrollera andras gåvor och hon använde Bellas gåva när vi mötte henne på ängen.” vi nickade.

”Men Bellas gåva hjälper inte på Alice.” sa Rosalie som hade kommit närmare. ”Ja, jag vet men Melissa har säkert träffat Renata i Volturi och hon har ju en fysisk sköld och Melissa har säkert hennes gåva inom sig även om hon vet det eller inte.” Det kunde faktiskt stämma bortsett från en sak: Melissa är död. ”Men Carlisle Melissa är död.” sa Esme försiktigt och gav mig en moderlig blick. Om jag måste säga vem av Cullens jag gillar mest efter Nessie så måste jag säga Esme. Hon är alltid snäll, gör mat, ger oss kläder och sovplats ja allt. Man kan säga att hon är som min extra mamma. ”Ja, jag vet älskling. Men Melissa´s ande är nog kvar.” alla vart tysta. Varför skulle hennes ande vara kvar här? Fast jag visste svaret själv, hon vet att vi plågas och att Volturi kommer. Edward skulle precis säga något när Alice och Jasper stormade in genom dörren.

”Dom kommer!” skrek Alice och vi skyndade oss ut. Tankarna flög runt i mitt huvud. Kommer det bli strid? Tar dom Melissa med sig? Ja ingen vet.

Nu vill jag veta extkt vad ni tycker om NSN, men jag kan lova er att fler saker kommer hända och det kommer komma ca 10-15 kap till ;) Men som vanligt KOMMENTERA! Och för att visa att jag bryr mig ska jag svara på alla kommentarer (om du har en blogg)
Vad tror ni kommer hända? Kommer det bli strid?

Varför kan man inte få vara så vacker själv? Åh, AVIS!!
Källa

Källa

"There are no rules that can bind you when you find you other half."
- Jacob Black

Källa

Höll nästan på att glömma att Stephenie fyller år idag :o Men ett STORT grattis till henne, utan henne skulle Twilight inte finnas!



Ett STORT grattis önskar vi på TwilighterAlways!

IDAG ÄR DET JULAFTON!!! WOHO!! Men som ni kanske förstår så blir det inte mycket uppdatering (iallafall inte från mig) eftersom idag ska det bli lite myss med failjen och släkten. Men självklart önskar jag er alla en riktigt god jul!

Ha det bra, kram <3

Breakout Performance, Veteran: Dakota Fanning.  We always knew she could act, but with The Runaways, the Georgia native transcended any shred of adorable and became something far more exciting:  A certified teenage movie star.

Best Acting in a Cheesy Movie: Jackson Rathbone.  Those "Team Jasper" buttons were just speculation until Twilight Eclipse, when the actor and musician managed to give a goopy speech about killing new vampires - and make it sound like Shakespeare.  Maybe next, he'll try the real thing.

via twifans.com

Spännande!!!

Källa

Cam Gigantet (aka James) är med i Easy A.
Här är trailen till filmen:

Källa

Grattis säger vi idag till Jackson Rathbone som fyller 26 år.

Ett stort grattis önskar vi på TwilighterAlways ;)

Kapitel 3 - Levande eller...död...

”Vakna, snälla!” grät en röst len som sammet. Jag kollade mig runt, allt jag såg var dimma. Är jag död? Bara för att se om jag verkligen lever är eller död tog jag ett prövande andetag, och det var inga problem. Plötsligt klarnade minnena upp för mig. Hur jag kastades ut i luften. Smällen mot vattnet. När jag drunknade. Jag måste vara död, det finns ingen chans att jag skulle kunna överleva det där. Förtvivlat började jag försöka röra mig, men kom ingen vart. Allt var mörkt och jag kunde bara se några meter framför mig. Ett par varma händer skakade om mig. ”Natalia, snälla vakna. Jag vet inte vad jag gör annars!” grät samma röst. Rösten var väldigt bekant. Plötsligt hörde jag flera steg komma springandes mot mig. ”Paul, va fan har hänt?” skrek Jacob. Paul? Jag öppnade sakta ögonen och såg Paul´s ansikte mot mitt. ”Paul?” frågade jag sakta och han andades ut av lättnad. Jag satte mig upp och Paul var inte sen med att hjälpa mig. ”Natalia, hur gick det?” Jacob´s röst var både orolig och arg. ”Bara bra, det var bara väldigt kallt.” sa jag medan mina tänder skakade. Paul la armarna om mig. Hans armar är fan kokheta, men jag klagar inte utan tryckte mig hårdare mot honom. ”Jag tror jag måste gå hem. Ses imorgon i skolan kanske.” Det här var ju väldigt bra, Natalia, skämma ut dig genom att nästan drunkna första dagen du är här. Tänkte jag för mig själv.

”Jag kan följa dig hem.” sa Paul och jag kunde se att Jacob gjorde en grimas. Jag nickade kort och blev varm i hela kroppen. Paul ska följa mig hem mitt i natten när det nästan är becksvart.

Vi gick snabbt fram till Sanna och sa att jag var trött och vill gå hem. Det var bäst att inte säga något om att jag nästan dött eftersom hon bara skulle få panik och ringa till mina föräldrar så dom fick hämta mig.

Paul lyfte upp mig i sin stora famn och jag kom på att han bara har shorts på sig. Lite diskret sneglade jag mot hans magmuskler. Han märkte att jag ”kollade in” honom, han började skratta.

”Ser du något du gillar?” frågade han medan jag rodnade. ”Nja, kanske” han började skratta mer.

Jag lutade mig mot hans axel och blundade. Han är så varm. Jag lyssnade på hans jämna hjärtslag.

Kapitel 3 - Levande eller...död...

”Vakna, snälla!” grät en röst len som sammet. Jag kollade mig runt, allt jag såg var dimma. Är jag död? Bara för att se om jag verkligen lever är eller död tog jag ett prövande andetag, och det var inga problem. Plötsligt klarnade minnena upp för mig. Hur jag kastades ut i luften. Smällen mot vattnet. När jag drunknade. Jag måste vara död, det finns ingen chans att jag skulle kunna överleva det där. Förtvivlat började jag försöka röra mig, men kom ingen vart. Allt var mörkt och jag kunde bara se några meter framför mig. Ett par varma händer skakade om mig. ”Natalia, snälla vakna. Jag vet inte vad jag gör annars!” grät samma röst. Rösten var väldigt bekant. Plötsligt hörde jag flera steg komma springandes mot mig. ”Paul, va fan har hänt?” skrek Jacob. Paul? Jag öppnade sakta ögonen och såg Paul´s ansikte mot mitt. ”Paul?” frågade jag sakta och han andades ut av lättnad. Jag satte mig upp och Paul var inte sen med att hjälpa mig. ”Natalia, hur gick det?” Jacob´s röst var både orolig och arg. ”Bara bra, det var bara väldigt kallt.” sa jag medan mina tänder skakade. Paul la armarna om mig. Hans armar är fan kokheta, men jag klagar inte utan tryckte mig hårdare mot honom. ”Jag tror jag måste gå hem. Ses imorgon i skolan kanske.”

Det här var ju väldigt bra Natalia, skämma ut dig genom att nästan drunkna första dagen du är här. Tänkte jag för mig själv.

”Jag kan följa dig hem.” sa Paul och jag kunde se att Jacob gjorde en grimas. Jag nickade kort och blev varm i hela kroppen. Paul ska följa mig hem mitt i natten när det nästan är becksvart.

Vi gick snabbt fram till Sanna och sa att jag var trött och vill gå hem. Det var bäst att inte säga något om att jag nästan dött eftersom hon bara skulle få panik och ringa till mina föräldrar så dom fick hämta mig.

Paul lyfte upp mig i sin stora famn och jag kom på att han bara har shorts på sig. Lite diskret sneglade jag mot hans magmuskler. Han märkte att jag ”kollade in” honom och började skratta.

”Ser du något du gillar?” frågade han medan jag rodnade. ”Nja, kanske” han började skratta mer.

Jag lutade mig mot hans axel och blundade. Han är så varm. Jag lyssnade på hans jämna hjärtslag.

”Berätta lite om dig själv.” sa Paul och avbröt tystnaden. ”Vad vill du veta?” jag log mitt flörtigaste leende. ”Allt, men vad är din favorit färg?” jag skrattade till lite, av allt han kan fråga mig så vill han veta vad min favorit färg är. Men jag sa inget utan svarade ärligt. ”Grå, vit och svart.” han kollade på mig med en konstig blick. ”Grå? Aha, men det lär du få se mycket utav här i alla fall.” vi båda började skratta. Åh, han är så söt! Varje gång han log, ja det var som om änglarna sjöng för mig. Han stannade och kollade in i mina ögon. Vi bara stod där, eller han stod upp med mig i sin famn. Sakta började hans ansikte närma sig mitt. Mitt hjärta började slå fortare och min andhämtning vart oregelbunden. Han log. Jag stirrade stint på dom där perfekta läpparna.

Åh, kyss mig bara! Och som om han kunde läsa mina tankar närmade hans läppar mina. Jag nöp mig själv lite, är det här verkligen verklighet? Aj, ja tydligen är det här inte en dröm. Våra läppar möttes i en mjuk, försiktig kyss. Jag la mina arma om han hals och han tryckte mig hårdare mot honom. Natalia, det här är en dum idé, han kanske är som dom ANDRA! Sa en förnuftig del av min hjärna. Jag frös snabbt till is. Alla minnen kom tillbaka till mig, skriken, rädslan, oroligheten och smärtan. Allt som jag så länge har försökt glömma, men jag kommer aldrig göra det. Den natten hade varit den absolut värsta natten i mitt liv. ”Vad är det?” frågade Paul oroligt.

”Inget, bara tänkte på en sak.” min röst lät lite skakig. ”Du vet att du kan lite på mig.” medan han sa det kollade han mig djupt i ögonen och det kändes som om han såg rakt igenom mig.

”Ja, men det är förtidigt.” han sa inget mer utan nickade bara.

Resten av vägen hem till mig gick vi under tystnad, en behaglig tystnad. ”Godnatt, var inte orolig över något inatt.” sa han och log ett lite hemlighetsfullt leende. ”Haha, godnatt, ses imorgon.” han nickade och gick medan han mumlade på ”Grå, haha.” jag skrattade lite tyst för mig själv. Jag gick in och tog av mig mina skor.

”Jag är hemma nu.” sa jag och Eric kollade upp från tv:en.

”Okej, var det kul då?” frågade han och log ett lite retsamt leende.

”Nja...kanske bättre.” retades jag tillbaka men jag tänkte mer på Paul´s kyss.

”Natalia, här du blivit kysst?” FAN, han genomskådade mig.

”Skit i det du.” jag puttade till honom i sidan.

”Åh nej, det här ska alla få veta!” han hoppade upp från soffan och sprang och öppnade dörren.

”NATALIA, HAR BLIVIT KYSST, nananana!” Fort sprang jag fram till honom och knuffade bort

han. ”Du är fan sjuk!” sa jag men jag kunde inte låta bli att le lite.

”Jag går och lägger mig nu.” jag gick upp för trappan och la mig ner i sängen.

Åh, vad pinsam Eric kan vara! Jag låg och tänkte lite på morgon dagen men somnade sen

Ganska kort kapitel, men vad tycker ni? KOMMENTERA OM NI VILL HA MER!!!

Johannas kommenter: Vad kan jag säga mer än att jag tycker att det är otroligt,jätte,grymt,fantastiskt m.fl ord BRA!!!!! Måste ha nästa snart innan jag spricker :P

Källa

Önskar jag hade varit där ;)

Källa

HAHA :)

Man skulle gärna vilja veta vad han tänker ;)

Källa

Källa

Kapitel 10

Hela min värld rasade. Hur kan hon vara död? Det kan inte vara sant! Det får inte vara sant! Ett hål växte sig i mitt hjärta.

”Det kan inte vara sant. Varför blev hon inte en riktig vampyr?” min röst lät inte som vanligt, utan död. ”Jag vet inte, men hon var trots allt en halv-vampyr, och dom kanske inte kan bli fulla vampyrer. Eller så klarade hennes hjärta bara inte av förvandlingen.” Carlisle röst som alltid var lugn och stark, lät mer som ett litet barns röst. Jag gick förbi Bella som stod framför Melissa, och ställde mig bredvid Nessie. ”Jag förstår inte hur hon kan vara död.” grät hon. Jag tog hennes hand.

”Det gör ingen av oss.” sa jag och tittade ner på Melissa´s nu mer liv lösa kropp. Hon hade märken efter deras tänder, blod rann ner för hennes hals och jag fångade upp lite med min hand. Vad ska jag göra nu? Utan min mening med livet? Rosalie som nyss kommit tillbaka sprang fort fram till Melissa och började skaka på henne. ”Snälla vakna! Snälla!” Jag kunde se hur hon grät utan tårar. Emmett kom fram och kramade om henne. Dom började prata men jag lyssnade inte. Det ända som hade min uppmärksamhet var Melissa´s döda kropp. Tårarna började forsa ner för mina kinder och jag tog tag om hennes hand. Jag kommer aldrig glömma dig, älskar dig och kommer alltid att göra det. Tänkte jag och Edward la en hand på min axel. Jag nickade och mumlade ett ”Jag måste gå” och stack.

När jag kommit ifrån huset och in i skogen satte jag mig ner mot en trädstam och lät alla tårar rinna. Varför blev hon inte en 'riktig' vampyr? Även fast alla i hela flocken skulle tycka det var helt omöjligt och äckligt om jag skulle vara tillsammans med en full vampyr, så skulle jag ändå göra vad som helst för att få henne levande igen, även om det skulle betyda att hon för-alltid kommer vara kall som is.

Eftersom tiden går så sakta och jag har ändå inget annat för mig så började jag gå hemåt. Jag har inte varit hemma på säker 100 år, okej inte så läge men det känns bara så. Mamma är säker hur orolig för mig som helst. Men varje gång jag är hemma kan jag inte förvandlas hursomhelst och jag får absolut inte visa min styrka för henne, även om hon vet att jag är stark.

Jag öppnade dörren och fick direkt en kram från min mamma. ”Åh Embry, jag har saknat dig så mycket. Du måste börja vara hemma mer.” Hon höll hårdare om mig. Haha, min mamma är som hon är, men jag har saknat henne. ”Jag har saknat dig också. Och jag lovar att vara hemma lite mer.” sa jag och hon kollade chokat på mig. ”Lite?!” Hon höjde ögonbrynen och jag log en konstig grimas. Jag försökte verkligen le ett riktigt leende men det var egentligen onödigt, jag kommer aldrig mer kunna le ingen. Jag tog av mig mina skor och gick in i köket. ”Är du hungrig? Eller vänta nu, du är ALLTID hungrig!” skrattade hon medan jag tog fram en talrik, glas och bestick. Mamma ställde fram ett fat med kött och vid sidan klyftpotatis, mums! Jag tog gaffeln och började lasta på.

”Det är jätte gott.” sa jag med munnen full av mat. Hon skrattade lite åt mitt ansikte och satte på radion. Låten som spelades var någon av Elvis Pressly´s låtar.

Jag åt fort upp maten och ställde tallriken i diskmaskinen, och satte mig ner ingen. Det var så länge sen jag träffade mamma. Vi började prata om nästan allt. ”Så vad gör du på dagarna då?” frågade hon och hade sin 'mamma' röst. Jag suckade. Hur ska jag börja? Jo mamma det är såhär att jag är varulv. Och förut så skickade Volturi (en mäktig vampyr klan) en tjej som skulle kolla om Renesmee hade slutat att åldras, för som du inte vet så är alla i Cullens är vampyrer men Nessie är bara en halvvampyr. Men det visades att tjejen Volturi skickade var en halvvampyr och hon gillade inte att döda så hon stannade hos dom. Men det är inte det ända med henne, jo jag vart präglad på henne. Hon hette Melissa och i första stunden jag såg henne vart jag förälskad i henne. Melissa hade en speciell gåva, hon kunde kopiera andra vampyrers gåvor, och då ville Volturi ha tillbaka henne och eftersom dom är Volturi -den mäktigaste vampyrklanen- så fick dom som dom ville. Men i Volturi fanns två andra vampyrer som lurade ut Melissa i skogen och började dricka hennes blod. Alice som kan se in i framtiden såg Melissa dö och vi skyndade oss dit...men...vi...kom...försent. Det skulle bara låta konstigt om jag sa det till henne. ”Hallå, Embry?” Just hon väntar på svar. ”Inget speciellt” svarade jag och gick fram till radion och bytte kanal. ”Hallå jag gillar Elvis!” klagade hon.

Jag stannade vid en kanal när jag hörde låten 'Stay' med Miley Cyrus.

I'm lost here in this moment.

And time keeps slipping by.

And if I could have just one wish

I'd have you by my side.

Oh, oh, I miss you

Oh, oh, I need you

Det hon sjöng passar verkligen bra mellan mig och...Melissa. Hålet i mitt bröst växte fram och jag kände tårarna börja rinna nerför mina kinder. ”Men Embry, gubben!” mamma la sina armar om mig och det kändes skönt, att få vara i mammas armar, drömma tillbaka till när man var liten och allt löste sig tillslut. Vi satt och höll om varandra, ingen behövde säga något. Vi båda var djupt inne i tankarna.

UPPDATE: Kapitel 11 kommer någon gång i veckan istället. Jag får ju jul lov imorgon så då kan ni ju räkna med ganska många kapitel av NSN och TDN ;)

Lea Michelle från Glee pratar om våran Kristen Stewart

Källa

Källa

Den här bilden twittrade Charlie Bewley (aka Demetri) på honom och Daniel Cudmore (aka Felix).

Källa

                                              

"Vampire Academy" eller "Törst" som den heter på svenska är den första boken i serien.
Som ni märker handlar den om vampyrer men den är absolut inte ett dugg lik The Twilight Saga. Men den förbjudna kärleken finns där. 

Bokens värld befolkas av tre olika sorters vampyrer. Dels har vi moroi, som är dödliga och besitter magiska krafter. De är nästan alvliknande i sin framtoning och dödar naturligtvis inte för att få mat. Nej, i stället finns det utfodrare som ställer upp med sitt blod. Dessa människor beskrivs nästan som pundare som får kickar av att ge blod. Motpolen till moroi är strigoi. Dessa vampyrer är onda och odödliga, och mest lika den bild som man vanligen förknippar med vampyrer. Strigoi kan man bli på två sätt: Antingen kan man som moroi ge upp sina magiska krafter för att bli starkare och odödlig eller också kan man bli förvandlad av en strigoi. Strigoi kan förvandla människor, dhampirer och moroi genom ett enda bett. Strigoi blir starkare av att döda moroi och det är en ständig kamp mellan ont och gott.

Till sin hjälp i kampen mot de onda vampyrerna har moroi dhampirer. Dessa är till hälften människor, till hälften vampyrer. Dhampirer är fysiskt starkare än moroi, men de har inga magiska krafter. Många moroikillar ser det som en fjäder i hatten att få omkull en dhampirtjej. Men de duger bara till en sak. Ska man gifta sig så är det moroi som gäller. Dhampirer kan inte få barn med varandra, utan måste få barn med moroi.

Så här står det på bokens baksida:

"Hetsiga, rappkäftade Rose (Dhampir, halvvampyr) och lugna, eftertänksamma Lissa (moroi, vampyr) är bästa vänner. För två år sedan rymde de från sin internatskola, S:t Vladimir. Sedan dess har skolan och vampyrvärlden försökt spåra dem, och föra dem tillbaka till tryggheten i den ensligt belägna och mycket välbevakade skola för vampyrer.

Men den är inte alls trygg för Lissa. Hon har nämligen en väldigt speciell egenskap som många skulle vilja utnyttja, även om det betyder att Lissa själv dör eller blir galen. Och den här gången hinner Lissa och Rose inte undan när skolans spårare dyker upp..."

Boken finns att köpa på dom flesta bokhandlarna eller häääär
Det är helt klart ett måste att läsa den här och jag kan lova er en sak: NI KOMMER INTE BLI BESVIKNA!!!
Om jag ska säga vad jag själv tycker så är Vampire Academy serien bättre än Twilight ;)

Kommentera gärna om du har läst den och skriv vad just DU tyckte om den ;)

Om ni har ett boktips så kan ni skicka bokens titel och författare till qissmee@live.se så lägger jag ut den på bloggen ;)

Grrrrrrrrr

Källa

OBS SPOLIER FÖR ER SOM INTE HAR LÄST BREAKING DAWN!!!!!!

Källa

Heej,

Skulle ni vilja ha "Veckans boktips" på bloggen?? Att vi varje vecka skriver lite om en bok som handlar om just det vi alla älskar: Vampyrer/Varulvar och såklart kärlek ;) Vi skriver lite om vad den boken handlar om och var man kan köpa den och sånt.

Låter det bra??


create free polls | comment on this

Kommentera gärna också ;)


Uppdatering:

Det var ganska många som ville ha "Veckans boktips" så jag testar det i nån/ några veckor så får vi se ;)

Om ni har läst någon bra bok som ni skulle vilja dela med er av är det bara att skicka ett mail till qissmee@live.se :)

Kapitel 9

Melissa´s perspektiv

”Ajjjjj!” jag kunde inte hålla orden inne. Lukten av blod började växa fram och elden i min hals började brinna. Både Abe och Fredric vände sig om och kollade blodtörstigt på mig. Jag kollade ner på mig, ett stort blödande sår var på min mage. Jag måste skynda mig härifrån! Jag försökte resa mig upp men mina ben vägrade lyssna. Dom kom allt närmare och närmare. Jag är dödens, allt kommer att sluta här. Fredric böjde sig ner, redo för att ta ett språng. Jag blundade hårt, vill inte se när deras huggtänder sakta träder igenom min sköra hud och suger ut allt mitt blod in i deras kroppar. Ett par händer tog tag om mig och jag skakade av rädsla. Jag är inte rädd för hur ont det kommer att göra, utan rädd för vad Embry kommer göra när han får reda på att jag är död. Kommer han att ta självmord eller leva och försöka glömma mig. Vi har ju inte känt varandra så länge så det vore nog ganska lätt att glömma mig. Men en sak är säker, jag kommer aldrig glömma honom. Jag kände deras läppar mot min hals, en på varje sida. Deras tungspets gled sakta upp och ner. Jag rös, det var ingen behaglig känsla utan mer som om nån gnuggade ett sand papper mot halsen. Deras läppar drogs uppåt som i ett leende men jag visste att det var nu det skulle hända. Jag kände deras vassa tänder mot min bara hals. Mitt hjärta började bulta fortare och fortare. Det började bli suddigt framför mig och jag visste att jag skulle svimma. Mina ögon slockna och allt var svart.

Embry´s perspektiv


”Det måste gå fort, Volturi får inte hinna misstänka något.” sa Jasper. Vi satt i Cullens vardagsrum och gick återigen igenom hur vi skulle befria Melissa. Vi är alla samlade, hela varg-flocken och Cullens, det är faktiskt ganska otroligt att vi under dom senaste åren har jobbat bra tillsammans. Jag längtar verkligen tills jag får se Melissa ingen, hennes leende...få känna hennes läppar mot mina. ”Åh” jag suckade och Edward kollade ledset på mig. ”Jag vet, vi vill också att hon ska komma tillbaka.” när han sa det kollade han på Nessie som satt i Jake´s knä. Nessie är inte samma glada person längre, utan istället för att följa med till First Beach som hon i vanliga fall skulle ha älskat att göra, sitter hon hellre hemma på sitt rum och kollar på ett foto på henne och Melissa. Jag skakade av mig mina tankar och började lyssna ingen. ”Det blir lättast så.” sa Carlisle och log. Plötsligt flämtade Alice till och man såg att hon var någon annan stans än här med oss. ”Alice, vad ser du?” frågade Jasper oroligt men även lugnt. ”Melissa...” hennes röst var bara en svag viskning och mina händer började skaka. Vad menar hon? Panik började växa sig fram i mig och lite svett rann ner för min panna. ”Vad är det med henne?!” skrek Nessie och började gråta. Jacob försökte förtvivlat att trösta henne men hon bara grät mer och mer. Alice kom tillbaka till nuet och alla kollade på henne. Hon suckade tungt. ”Jag såg Melissa...dö. Hon är i skogen med Abe och Fredric, dom står och tänker dricka hennes blod.” Mina tårar började rinna och hela min kropp skakade. ”Vi måste skynda oss!” sa Bella med panik i rösten. Alice nickade och utan att säga något mer var alla vi ute. Nu är det dags ingen att samarbeta. Jag förvandlade mig till varg och väntade medan Sam pratade lite med Edward.

Okej, hör upp nu! Jacob, Embry, Quil och Paul följer med Alice, Emmett, Jasper och Carlisle. Ni ska täcka Carlisle medan han hjälper Melissa. Tänkte Sam och vi började springa. Åh, allt är mitt fel. Om jag hade attackerat när Volturi tog henne så skulle hon ha varit hos mig nu. Eller att jag i alla fall bett om att få stanna med henne. Tänk om jag aldrig mer får se henne, höra hennes skratt...känna hennes läppar mot mina. Det högg till i hjärtat bara genom att tänka tanken. Jag tvinga mina ben att springa fortare, måste hinna i tid innan det är försent. Ta det lugnt, Embry, vi är snart där. Tänkte Sam som i ett försök att lugna mig.


Vi kom närmare och fick upp spåret på dom. Två vampyrer och Melissa. Jag sprang fortare än jag någonsin tidigare har gjort. Ett svagt hjärta hördes. Dunk..............................dunk. Jag skulle kunna urskilja dom hjärtslagen varsomhelst. Det var inte vilket hjärta som helst, utan Melissa´s...min mening med livet. Slagen vart allt svagare och svagare, och snart stannade dom helt. Jag föll ner på marken och vred mig i plågor. En tanke slog mig att Jane var här men ingen av oss kände något. Jag skrek, det känns som om någon sliter ut hela mitt hjärta. Smärtan vart värre och värre. Embry, vad är det?! Tänkte Sam och Jacob. Jag vet inte vad jag ska säga eftersom jag inte ens själv vet var smärtan kommer ifrån. Men vänta, Melissa... hennes hjärta. Åh nej. Jag förvandlades tillbaka till människa och skrek. Det brann i mitt hjärta, som om någon tänder eld på det, och sen häller över flera liter med bensin på. Carlisle och Edward kom fram till mig och Carlisle började flitigt arbeta. ”Jag hittar inget fel på honom. Men det ser inte bra ut!” sa han förtvivlat. Hans ord var så svaga att jag knappt kunde höra dom eller är det kanske jag som har dålig hörsel? Plötsligt kom jag ihåg att Melissa fortfarande är i fara. Jag ignorerade smärtan, det var svårt men jag klarade det. Måste rädda Melissa! Tänkte jag om och om ingen. Sakta ställde jag mig upp och jag kände hur hela jag skakade våldsamt. Varulvs genen tog över och jag förvandlades. Carlisle och Edward som stod framför mig, kollade förvånat på mig. ”Han borde inte ens kunna gå och ännu mindre förvandlas.” mumlade Carlisle för sig själv. Sakta började jag springa. Vinden tog tag i min päls och på något konstigt sätt lyckades jag springa ännu fortare. Embry, vi är ca 30 m ifrån dom. Tänkte Sam och jag pressade mina ben att springa fortare. Jag kom ikapp dom och nu såg jag allt. Melissa låg på marken vid ett träd med blod över hela sig.


Ilskan växte sig bara större och större inom mig. Abe och Fredric stod båda böjda över henne. Det såg nästan ut som om dom kysste hennes hals, men jag visste att det är något ännu hemskare som händer. Dom hade inte sätt oss än, antagligen för upptagna med att dricka. Jag kom närmare och var nu i täten. Nu tar vi dom! Tänkte Quil. Jag hoppade fram och kastade mig mot Abe. Han flög några meter bort och ställde sig i försvars ställning. Jag morrade och han lika så. Vi började gå i cirklar runt varandra. Jag hörde att dom andra hade börjat attackera Fredric. Jacob slöt upp vid min sida och nu var jag inte längre ensam. Vi hoppade på Abe från varsin sida. Det var svårt att skada honom för att han är väldigt snabb, men jag lyckades få bort en arm från honom, så att han vart lite försvars lös. Han skrek ett öron bedövande skrik. Jacob passade på att slita huvudet av honom. Bra gjort! Sa vi till varandra genom tankarna. Dom andra hade lyckats att döda Fredric också. Carlisle tog hem Melissa, hon var väldigt illa skadad. Tänkte Sam och jag började genast att springa till Cullens. Abe och Fredric drack Melissa´s blod så tänk om hon blir en riktig vampyr nu? Det borde vara så men jag hörde själv när hennes hjärta slutade slå, borde inte hon ha vaknat då? Tankarna snurra i mitt huvud medan jag sprang.


Jag förvandlade mig till människa och satte på mig ett par shorts. Fort sprang jag upp för deras trappa och öppnade dörren direkt. Jag gick in men det var ingen där. Dom är nog uppe, tänkte jag och började gå upp i trappan. Jag hörde röster prata. ”Hon är inte död!” skrek Nessie. Hennes röst var så plågad. Den sista biten sprang jag upp. Bella skulle precis säga något när hon märkte att jag stod där. ”Hur mår hon?” jag kunde höra att min röst var full av panik och orolighet.
Carlisle suckade. ”Jag har gjort allt jag kan, men...”
”Men, vad?!” skrek jag. ”Jag är ledsen, Embry. Hon är borta.”

 
Vad tycker ni??
KOMMENTERA!!!!!!!!

Källa

Det har kommit ut en ny bild på Taylor Lautner (aka Jacob Black) lite New moon känsla, va?

Källa

Källa

Ett stort grattis till Xavier Samuel (aka Riley) som fyller 27 år!

Ett stort GRATTIS önskar vi på TwilighterAlways

Peter Facinelli (aka Carlisle) twittrade den här bilden, när han bryter mot reglerna (läs skylten) ;)

"On location filming Nurse Jackie #breakinalltherules. Note the sign… ;)"

Haha, stygga Peter!! ;D

Källa

Vilket är erat favorit citat??
Källa

Man blir ju hur glad som helst!! Kan knappt vänta tills BD kommer ut!! :)

Källa

Dagens bild får bli en underbar fanmade bild.

Spolier för er som inte har läst Breaking Dawn!

Naw så söt!

Källa

Guri Weinberg (aka Stefan i BD) skrev saker om Mackenzie Foy på hans twitter.

“I have met her (Mackenzie Foy), she is the most adorable, intelligent little girl I have ever met.”
Och senare skrev han:
“She (Mackenzie Foy) is sweet, adorable, really smart and stealing the cast’s hearts right and left.”

Här är andra som har skrivit saker om våran Renesmee.

Stephanie Meyer (Author of Breaking Dawn)- “Very excited about our new Renesmee, Mackenzie Foy. She’s an amazing young actress and I’m excited to work with her.


Wyck Godfrey (Producer of Breaking Dawn) – “We have found in Mackenzie all of the qualities we were looking for in an actress to fill the role of Renesmee.”

Deborah Zane (Casting Director of Breaking Dawn) – “She is a very talented young actress who emerged head and shoulders above all who auditioned for the part, and we can’t wait to see what she brings to her role.”



Källa

Och David:

Källa

"It's awful. No privacy, no secrets. Everything you're ashamed of, laid out for everyone to see"
- Jacob Black, Eclipse

Tycker det här citatet påmminer om alla jävla (förlåt för ordvalet) papparazzi fotografer.

Väldigt vackert gjort!!!

Källa

Japp, ni läste rätt i kväll runt klockan 19.00 kommer jag att utse en vinnare och presentera han/hon på bloggen.
Så skynda er att vara med! Ni hittar tävlingen HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR!!!!!!!!

Kvalitén suger, jag vet! Men bättre än inget alls! ;)

Källa

Riktiga ögon godis på Bronson Pellertier (aka Jared)

Källa

"Keep your head down and your mouth shut - that was the way to stay alive in Riley´s crowd."
- Bree Tanner, The short second life of Bree Tanner

Ledsen att jag inte har uppdaterat så bra dom senaste dagerna, men jag har ganska mycket i skolan och så skriver jag för fullt på Never Say Never och The Darkest Night.

Jag har sagt det förut men säger det ingen: HON ÄR BARA FÖR VACKER!!! :)
Källa

Han är sååå sööööt!!

Källa

via AlisonGenet@twifans

Japp, jag skrev ju tidigare att en tävling skulle komma upp på bloggen och här är den. Tävlingen är sponsrad av http://sunrisejewellery.blogg.se/

Så här ser armbandet ut som ni kan vinna: Och det passar ju bra nu när Eclipse snart är ute på DVD ;)

Vad du ska göra för att vinna:

*Gå in på http://sunrisejewellery.blogg.se/ och räkna ut hur många Twilight smycken hon har gjort MED ett lejon på.
* Skriv på din blogg att du är med och tävlar här och i inlägget ska du ha en klickbar länk.
* Skicka ditt svar och adress till qissmee@live.se 

Om det är flera som har svarat rätt så lottar jag. 
Tävlingen avslutas på tisdag den 7/12 
Lycka till önskar vi på TwilighterAlways

GQ: So what’s life been like post Twilight?

XS: It’s been kind of cool actually, I’ve been hanging around in Berlin. I skipped off and did a film over there.

GQ: Was that Anonymous?

XS: Yeah. And I’ve spent a bit more time in LA and New York as well. So I’ve just been kind of enjoying it. We’ve skipped off to all these cities for the publicity for the film.

GQ: Were you caught up in the Twilight madness to the same extent as the main actors have been?

XS: Well, I certainly was not under the microscope in the same fashion that a lot of those guys were. I played the villain of the film, and they’ve been involved two films prior to that, so I kind of entered at a point when it was already severely popular. So it’s all been a bit of a whirlwind really, but a good one.

GQ: Does your girlfriend buy you clothes in the hope that you’ll wear them?

XS: Yeah, sometimes. She’s got a quite good fashion sense.

GQ: What kind of stuff is she into?

XS: I don’t know, it’s kind of a mystery to me, but she seems to mix and match all sorts of things and make it look good and still be herself.

GQ: Do you buy a lot of things when you go shopping?

XS: No, not particularly, it’s sort of just like a shirt here and there. But I’m kind of amazed by all the stuff that I have accumulated accidently.

GQ: What will you be rocking this summer?

XS: I don’t know. I’m not really a shorts kind of guy.

GQ: Do you think you look ridiculous in them?

XS: Yeah, I think I look ridiculous in shorts and I’ve also got these pale pasty legs that haven’t seen the sun in years, so I think it would be unkind to show the world my pasty legs.

GQ: So if it’s not shorts, what is it you love to wear?

XS: It’s always cool to go to those retro secondhand stores, they’ve always got great T-shirts and jeans.

GQ: So does your look vary depending on the seasons?

XS: I pretty much dress the same. I mix and match. I’ll just throw a jacket on when it’s cold. It’s not very complicated.

GQ: Are there any actors that you think are particularly stylish?

XS: I don’t particularly try to emulate anyone’s fashion. I haven’t really paid attention to it. Maybe it’s the people whose fashion sense you don’t notice, they’re probably the people that are doing it right. That sort of seamless thing, you know?

GQ: Who do you regard as the iconic actors?

XS: Fashionwise or just in general?

GQ: Either.

XS: Philip Seymour Hoffman. I saw him at STC [Sydney Theatre Company] and he had like a Hawaiian shirt on and some shorts and a cap with a pencil in it. I thought, this guy is doing it pretty well.

GQ: Was he on or off stage?

XS: Ha! It was off stage. He is obviously an amazing performer and someone who I really admire for the kind of boldness and the decisions that he makes [which are] always creative and kind of against what you usually imagine. And there are a lot of Australian actors I really like as well, like Tom Wright and Mark Winter. I just saw Animal Kingdom, Ben Mendelsohn’s amazing in that film, as is Joel Edgerton. They’re kicking arse at the moment.

GQ: What about actors like Marlon Brando?

XS: Yeah, I always look up to those kinds of actors.

GQ: Do you think its sad that Hollywood doesn’t have the glamour it did during its early years?

XS: Yeah, I think that’s sort of what was cool in the ’20s — people getting all decked out whenever they went out. I think that would be a cool era to have lived in. Sadly, it’s sort of gone, but it’s also kind of coming back, especially somewhere like New York, where you can never be too dressed up.

GQ: When do you get dressed up? Is it just for film premieres?

XS: Yeah, usually, stuff like that. I don’t know. Sometimes I just feel like throwing a suit on for the hell of it, you know? But I’m probably not gonna wear a suit to the football.

GQ: Do you have a favorite pair of sunglasses?

XS: I really like Ray-Bans. I actually own a whole bunch of sunglasses that I have acquired and they’re all very similar — with a classic Ray-Ban feel.

GQ: How many do you have in your collection?

XS: Not a whole bunch. Probably 10 or 20 pairs, something like that. It makes me sound really shallow when I talk about how many sunglasses I’ve got.

GQ: Not at all. Are there any actors that you think have matured really well?

XS: I think Clooney’s doing really well for himself, Matt Damon’s doing pretty good. I’m not kind of going, ‘Jeez, I hope I look like that guy when I’m older,’ but I think they’re doing alright.  And Nick Nolte is doing awesome.

GQ: What’s your idea of a fashion faux pas?

XS: I don’t know whether there are many. I’m happy for someone to embrace the socks and sandals — I think they should bring it back. I think high-waisted jeans are fine — go for it.

GQ: Have you ever turned up to an event inappropriately dressed?

XS: That happens to me regularly. I go, ‘Oh Jesus, I should have put a shirt on.’ Or I go, ‘Why did I put a shirt on? Everyone else is casual.’  There hasn’t been a complete disaster, thankfully, but I’ll keep you posted if there is.

via eclipsemovie.org

YEAH!!! Efter all längtan så släpps Eclipse på DVD imorgon! Kommer inte kunna sova i natt...
Ni har väll bokat Eclipse Limited Box Edition?? Om inte kan ni passa på att göra det HÄÄÄÄÄÄÄÄR!!!

P.S Kolla in bloggen lite extra idag, kommer snart upp en tävling...D.S

Källa

Våran älskade Kellan Lutz var hos Jay Leno den 30 November.

Ny dokumentär om Forks i sammband av Eclipse...



Källa